0% naturligt – den tuktade kroppen

Det övre samhällsskiktet ville skilja sig från bönderna till varje pris, genom det mest opraktiska ideal och trender man kan tänka sig! Smal midja, hög byst och små välvda fötter skulle kombineras med rak rygg och stram hållning. En stark kontrast mot utarbetade bönders krumma ryggar och muskulösa kroppar – som dessutom gjorde att man tycktes stå över naturens lagar. Fullständig kontroll över kroppen visade ju på självdisciplin!

Lösvader och dåtidens fattigmans- brazilian butt lift

För att få getingmidja och hög byst använde aristokratkvinnorna hårt snörda korsetter i styva material, som också hjälpte till med den strama hållningen. Siluetten fullbordades med en vid kjol som byggdes upp av ställningar i valben eller metall, och täcktes med kopiösa mängder tyg. Kjolarna var så breda att användaren tvingades gå i sidled genom dörröppningar.

Senare började dåtidens billiga BBL – postischer, kuddar som knöts runt midjan och gav intrycket av rejäla höfter och rumpa – ta över. De var betydligt mer praktiska och användes av kvinnor i alla samhällsklasser. 

Överklassens män klädde sig i rikt detaljerade sidentyger. Idealet var stora, välformade vader som stack fram under knäbyxorna. Så, hur skulle aristokratiska män få muskulösa vader? Inte via kroppsarbete direkt – antingen körde man lager på lager med knästrumpor, eller köpte lösvader (!).

1700-talets främsta kännetecken är ändå perukerna, som först bars av män vid det franska hovet och senare spreds till resten av Europa. Perukerna pudrades oftast i vitt eller grått, men vissa kvinnor hade dem i rosa och lila. Pudret kunde appliceras med borste eller sprutas på med komplicerade pumpar. Vissa hade speciella rum avsedda för proceduren.

Blodådror och bly

Både män och kvinnor i överklassen sminkade sig. Även här gällde more is more! Ansikte, hals och dekolletage skulle vara kritvitt och skimrande som porslin, i kombination med påmålade blå ådror. Det skulle visa att användaren hade det rätta “koleriska temperamentet” enligt läran om de fyra kroppsvätskorna. Sminket var ofta gjort av giftiga och livsfarliga ämnen.

En bieffekt var tandlossning. En del fyllde därför ut sina insjunkna kinder med vaxbollar i munnen – eller använde löständer av allt från trä till silver eller elfenben.

Lösögonbryn i musskinn var också populärt. De fästes högt upp i pannan för att få till den där förnämt förvånade looken. Även muscher och skönhetsmärken fästes i ansiktet, en populär detalj som även anammades av de lägre samhällsskikten. Inte bara var de snygga, de kunde också dölja hudutslag och sår efter syfilis. Med tiden bildades ett slags signalsystem beroende på var muschen fästes. En musch vid ögat visade exempelvis på flirtighet.

Mode som klassmarkör

På 1700-talet handlade mode främst om att visa vilket stånd man tillhörde, trots – eller på grund av – dåtidens rådande filosofi om människors lika värde. Det var inte bara normer som bestämde vem som kunde bära vad, utan faktiska lagar! I Sverige dömdes två pigor exempelvis till åtta dagar på vatten och bröd, efter att ha använt bred spets på sina mössor (som egentligen bara fick bäras av adeln).

Men, efter den franska revolutionen kastades allt på ända. Franska politiker bestämde att medborgarnas kläder inte skulle avslöja deras klasstillhörighet. Inspiration hämtades nu från England och även antikens Grekland.

En grupp revolutionärer som kallade sig Sans Culottes (“Utan knäbyxor) kändes igen på sina västar i franska flaggans färger, röda mössor och, förstås, långbyxor.

Det nya klasslösa modet drogs till sin spets av en grupp unga aristokrater: “incroyables” och “merveilleuses”. Manliga incroyables bar överdrivet långa jackor med enorma kragar, kravatter som gick upp till munnen och frisyrer med kortklippt nacke och längre testar hängandes runt ansiktet. Kvinnliga merveilleuses hade djupt urringade och nästan genomskinliga klänningar som ibland var blöta för att riktigt smita åt kroppen. Skulle det vara så skulle det! Som vi tidigt konstaterade – man hade inga problem med att maxa loss under det är seklet.