Truman tryckte på knappen

Den 6 och den 9 augusti 1945 släpptes bomberna, först över Hiroshima och sedan över Nagasaki. Valet att bomba togs av USA:s president Harry S. Truman, som ville få ett snabbt slut på det blodiga världsomspännande kriget som pågått sen 1939. Det stod redan innan klart att Japan skulle förlora kriget, men USA släppte bomberna ändå eftersom den japanske kejsaren vägrade att kapitulera. USA ville inte riskera fler döda soldater genom fysiska strider och hade därför i hemlighet planerat bombningen – som fick Japan att kapitulera på mindre än en vecka. Båda städerna nästintill totalförstördes och tusentals människor dog omgående.

I Hiroshima dog drygt 60 000 personer och i Nagasaki cirka 40 000 personer. Överlevarna fick omfattande bränn-och strålningsskador. Många dog också under de kommande åren, av cancer och andra hälsoproblem som orsakats av strålningen.

Varför bomba just Hiroshima och Nagasaki?

Under andra världskriget hade många stora bomber släppts, men de orsakade inte i närheten av lika stor förstörelse som en atombomb. USA hade också medvetet undvikit att bomba vissa delar av Japan, för att kunna använda atombomben som sista alternativ. USA började med Hiroshima för att överraska japanerna – de bombade ett område som inte tidigare blivit attackerat. Allt var oerhört hemligt, till och med för piloterna som skulle flyga bombplanen. Bara någon dag innan det var dags fick de veta vad som var i görningen. USA valde att fälla även en andra bomb över Nagasaki, eftersom man inte fått japanerna att backa i den grad man hoppats på. Att bomba civila var ett medvetet nödvändigt val när inget annat hade hjälpt, tyckte Truman.

Eldstorm över himmel och land

På en sekund lystes plötsligt himlen upp av ett vitt, starkt sken. Sen small det. Tusentals människors liv släcktes. De hann troligen varken känna eller tänka, medan andra människor i utkanterna av städerna försökte fly och sätta sig i säkerhet. Över just Hiroshima utbröt en eldstorm som rusade fram över himmel och land. Det brann i flera timmar. Den radioaktiva strålningen som kom från atombomben dödade genast alla inom en kilometers radie.

Fastbrända för evigt

Det finns många fotografier från sviterna av atombombningarna. Flera visar ett märkligt fenomen med “skuggor” som ser ut att vara direkt målade eller ingjutna i marken eller på delar av byggnader. Det ser ut som svarta konturer av människor eller saker. När bomberna detonerade spreds ett kraftfullt ljus och oerhörd hetta. Personer som råkade befinna sig i vägen absorberade energin och blev som ”sköldar” för det som fanns bakom dem, exempelvis en mur, medan området runt dem också absorberade energin. Kvar blev svarta silhuetter, som målade av en konstnär.

De svarta skuggorna är idag minnen som finns kvar efter de fruktansvärda bombningarna. Det är möjligt att se konturer av människor vilket ger en inblick i deras sista stund på jorden. När bomberna föll gick kanske en mamma med ett barn hand i hand på väg till skolan, en man var ute för att arbeta, en cykel stod lutad mot en husvägg och så vidare. Skuggorna av dem är för alltid inetsade på de platser som kunnat bevaras.  Det finns till och med ett ord på japanska som myntats efter explosionerna: hibakusha, som betyder “människor som drabbats av en atombombsexplosion”.

Hiroshima och Nagasaki idag

Trots den enorma förödelsen är städerna idag uppbyggda igen. Man har bevarat vissa byggnader som de var efter explosionerna, som minnesmärken. Förutom att så många dog har flertalet överlevande fått följdsjukdomar som cancer efter strålningen. Ingen kan exakt säga hur många människor det kan röra sig om, men det står helt klart att bombningarna haft långtgående effekter för hela det japanska samhället. Inte minst för dem som bodde i de två städerna, överlevarna och deras ättlingar.