De första gafflarna uppfanns i Kina för 5000 år sedan. Japp, i landet där pinnar dominerar när det vankas mat. Då hade de bara två gaddar och arkeologer är inte säkra på hur de användes – redan då ansågs pinnarna mer eleganta än de krigiska brutala knivarna. Ätpinnarna kallas för kuaizi, “snabb bambu”, på kinesiska, medan japanerna kallar dem hashi, “broar”.

I Europa åt vi istället med händerna fram till medeltiden. Ibland användes knivar för att skära upp mat, och skedar för att sleva sås och soppor. I 400-talets England hade man börjat tillverka skedar som, förutom att hjälpa till att sörpla i sig flytande föda, användes för att hålla köttet på plats medan det skars upp på tallriken. Naturliga skedar, urholkade stenar eller träbitar, hade funnits långt innan det. Vissa hävdar till och med att ordet ”spoon” härstammar från fornnordiskan – ”spån” som ju betyder träflisa.

Influencer gör bestick till ett must-have

Det var i de europeiska salongerna på 1500-talet som man började äta med bestick. Ofta får Frankrikes drottning Katarina av Medici äran för att ha introducerat gaffeln till fransmännen när hon gifte sig med kungen. Den raffinerade italienskan hatades av hovet och folket, men många beundrade henne i smyg och ville vara som henne. En kontroversiell influencer, helt enkelt! Andra kungahus ville inte vara sämre, och snart blev gaffeln obligatorisk vid alla bord.

Egentligen var en bysantinsk prinsessa först med gaffel redan på 1000-talet – förmodligen för att inte kladda ner sig. Hon hade gift sig med en mäktig man i Venedig och hennes bordsskick betraktades med misstänksamhet… Var det inte en gaffel som Djävulen själv hade som främsta attribut?

BYOB – Bring your own bestick

Att ha föremål av guld och silver var en statusgrej sedan antiken, men att äta med specifika redskap enligt “regler” kom sent. Den franske kungen Ludvig XIV hade som säkerhetsåtgärd förbjudit vassa knivar vid bordet på 1600-talet. På 1800-talet blev det mer komplicerat.  

Innan hade folk med sig egna bestick till middagar (!) men så småningom började förmögna hushåll låta tillverka uppsättningar som gäster kunde använda. 

För att hävda sig lite extra hade man flera knivar, gafflar och skedar i olika storlekar och material – en sked för soppan, en annan för tekoppen, en tredje för såsen och så vidare. Men hur skilja gaffel från gaffel? Voilá! Placeringsregeln var född! Knivar till höger, gafflar till vänster, dessertbestick ovanför. Hade man flera bestick användes de utifrån och in, precis som i Pretty Woman.

Bestickens hemliga språk

Som du vet signalerar du att du inte ätit klart om kniven och gaffeln ligger spridda på tallriken. Men visste du att besticken kan användas för att låta kocken veta vad du tyckte om maten? Är du extra nöjd lägger du dem horisontellt. Missnöjd? Lägg besticken snett, som ett upp och nervänt V, med gaffelns huvud ovanpå knivens.

Förenar brottslingar och nördar

På 1800-talet uppfann amerikanen Samuel W. Francis en kombination av kniv, sked och gaffel kallad “spork”. Sporken var inte helt riskfri då knivbladet satt på skedens utsida. Den moderna sporken kombinerar sked och gaffel, med några gaddar att skära med på gaffelns utsida. Idag används den av allt från campare till gadget-älskare och intagna på amerikanska fängelser. Hur praktisk den än är tycker många att den är ful. Men sporken är i alla fall inte, in Julia Roberts own words, en ”slippery little sucker”!

Mer om bestick och djävulens påfund kan du lyssna på i podden Knives, forks & sporks!