Början på Bowie 

David Bowie släppte sitt första album 1967, men sitt första riktiga avtryck i musikhistorien kom 1969 med låten “Space Oddity” från albumet med samma namn. Att säga att den drömska folkrocklåten låg rätt i tiden är en underdrift – den släpptes nio dagar före månlandningen. I övrigt var både Bowies sound och stil rätt konventionella, och det dröjde tre år innan nästa hit, “Starman”, kom ut. Bowie framförde låten på Top of the Pops, nu iförd vad som kom att bli några av hans främsta stilkännetecken: röd hockeyfrilla, blekpudrat ansikte och färgglad sparkdräkt. 

Bowies signaturstilar 

Bowie testade flera stilar genom decennierna, men oavsett om det var glittrande sparkdräkter eller sleeka kostymer gick han alltid all in med ett helt eget sinne för stil. 2013 utsågs han av BBC History Magazine till tidernas bäst klädda brittiska man. Ofta tänjde han på gränser, inte minst gällande könsnormer och sexualitet. Eftersom han och tidigare frun Angie gillade att crossdressa på 70-talet fick han smeknamnet “The Dame”. 

Bowie sminkade sig gärna, och var noggrann i sitt val av smink. Inspirerad av japansk kabuki-teater använde han gärna rispuder och kraftigt färgat rogue. 

Bowies ögon är ett annat kännetecken, då hans ena pupill var märkbart större än den andra. Effekten kom inte från linser, som många tror, utan var resultatet av ett slagsmål i tonåren. 

Så känner du igen en Bowielåt 

Även musikaliskt har Bowie experimenterat och förnyat sig, från de första folkrockiga albumen till glamrocksperioden och vidare till funk, dansrock och synth. Men ändå låter det alltid som just Bowie. Hur? 

För det första har David Bowie en röst som är lätt att känna igen, med sin speciella klang i kombination med en utpräglad londondialekt, och ofta med en rå power som musikern Brian Eno beskrivit som “gloriously open-throated”. 

Bowies musik utmanar också normer inom pop och rock. Till skillnad från de flesta artister nöjde sig inte Bowie med fyra ackord utan lekte med hela registret, vilket ger hans musik en sällan skådad variation och komplexitet som överraskar öronen. 

Vill du höra en parodi på Bowiemusik behöver du inte leta längre än Disneys Vaiana. Låten “Shiny”, som i originalversionen sjungs av Jemaine Clement, är just en sådan. 

Bowies personas 

Under sin karriär skapade Bowie en rad alter egon. Hans kanske mest kända Ziggy Stardust, var en glamrockande alien som kommit till jorden för att varna om dess undergång. Inget konstigt i Bowieland. Det är dock Ziggy själv som går under enligt låten som bär hans namn på skivan The Rise and Fall of Ziggy Stardust and the Spiders from Mars. 

Aladdin Sane kan ses som en slags uppföljare till Ziggy Stardust och har beskrivits som “Ziggy Stardust gör Amerika”. Omslaget till albumet med samma namn visar Bowie i sin kanske mest ikoniska look någonsin, men röd och blå blixt målad över ansiktet. Blixten var inte bara ett fashion statement utan hade en djupare innebörd: den representerade det inre kaos han kände inför sin stjärnstatus och dess toppar och dalar. 

En något mer kortlivad persona var den piratklädde, ögonlappsprydde Halloween Jack på albumet Diamond Dogs. Bowie ville från början göra albumet till ett konceptalbum baserat på 1984, men lyckades inte erhålla rättigheterna. 

The Thin White Duke uppstod under mitten av 70-talet då Bowie vara nere i ett gravt kokainmissbruk. Med en blond backslick och stram kostym var han betydligt mer slätstruken, men inte mindre iögonfallande än sina föregångare. Möjligen kan man ana en del influenser från Bowies dåvarande flirt med fascism och fascination med Adolf Hitler. 

En sista slags persona kan anas i två av musikvideorna från Bowies sista album, en persona med bandage och svarta knappar som täcker ögonen, och därför kommit att kallas “the Blind Prophet”. 

Arvet från Bowie 

Musik- och modevärlden hade inte varit sig lik utan Bowie, och bland andra Rolling Stones’ frontfigur Mick Jagger och modeskaparen Jean Paul Gaultier har uttalat sig om hur Bowie inspirerat dem, men hans kanske viktigaste inflytande var, och är, på de miljontals fans som inspirerats av hans kreativa anda och normbrytande. Inte minst HBT-personer, som kunnat känna igen sig och hämta mod ur Bowies lek med könsnormer och uttalade bisexualitet. 

Spåren efter Bowie är många, och har gjort honom till något larger than life. Som han själv en gång uttryckte det: “jag hade alltid ett motbjudande behov av att vara något mer än människa. Jag kände mig väldigt ynklig som människa. Jag tänkte: ‘fuck it. Jag vill vara en supermänska’.”