Samurajer sadlade om

Mycket tyder på att den japanska maffian har rötter i 1600-talet. Århundraden av konflikter med både yttre och inbördes fiender hade lett till att det övre samhällsskiktet i Japan bestod av adliga krigare, ungefär som Europas riddare. De kallades för samurajer och tjänade kejsaren men hade också stor makt själva. Under 1600-talet inleddes en fredlig period vilket var fantastiskt för folk i allmänhet – men samurajerna tjänade inte längre något syfte. Många av dem sadlade om, vissa till en mörkare karriär. De arbetslösa samurajerna började attackera affärer, hem och hela samhällen i regelrätta rövarstråk. För att skydda sig bildade andra arbetslösa samurajer grupper som bekämpade rövarna, men de upptäckte snart att det också var lukrativt att sälja beskydd. Inom kort fanns två grenar som blev alltmer etablerade. Ligorna började även syssla med spel, lån, prostitution, knark och vapenhandel. Allt fler anslöt sig, småkriminella såväl som fattiga i behov av pengar. Trots att det fanns flera olika gäng, eller “familjer”, kallades alla för Yakuza, en gammal term för den sämsta handen i ett kortspel.

Tatueringar och avhuggna fingrar

Precis som många andra kriminella gäng var det viktigt att visa sin lojalitet och att enkelt kunna identifiera varandra. Inom Yakuza är framförallt stora kroppstatueringar utmärkande, där endast huvudet och händerna lämnas “rena” så att gaddningarna kan döljas under vanliga kläder. Det fanns också ett gammalt straffritual där medlemmar som gjort någon oförrätt högg av sig lillfingret. Eftersom det gjorde det lättare för myndigheter att kunna identifiera dem slutade man dock med det.

En gång om året, under den så kallade Sanja Matsuri-festivalen i Tokyo, tar medlemmarna av sig kläderna och visar upp sina tatueringar för allmänheten; färggranna skapelser som föreställer djur, växter, samurajer, drakar och dödskallar – alla med symbolisk mening.

Tatueringar är vanligare i Japan i dag men de är fortfarande tabu eftersom de ännu förknippas med kriminella gäng. Många badhus släpper inte in gaddade besökare, exempelvis. Så! Vill du slippa oönskad uppmärksamhet kan det vara klokt att kavla ner ärmarna för att dölja din sleave.

Hederskoder och nödhjälp

Trots sin långa historia av kriminalitet och hemska dåd finns en slags hederskod inom Yakuza som gjort att organisationen romantiseras och beundras av många. Medlemmarna ser sig ofta som försvarare av de svaga i samhället. De har en speciell gentlemannakod som kallas Ninkyo, som går ut på att skydda människor i nöd och att stå upp för det som är rätt. Ridderlighet, skulle man kunna säga. Exempel på Ninkyo i praktiken syntes till exempel vid den stora jordbävningen i Kobe år 1995 och under tsunamikatastrofen med den påföljande kärnkraftsolyckan i Fukoshima år 2011. Här ställde Yakuza upp med hundratals nödarbetare och tonvis med proviant för de nödställda. De tog sig till och med in i de mest radioaktiva områdena för att rädda vad som räddas kunde.

Det fick allmänheten att uttrycka tacksamhet och beundran för organisationen, särskilt som medlemmarna i flera fall varit först på plats. För den japanska regeringen, som sedan 90-talet gått in hårt för att bekämpa maffian, blev det hela ett ganska svårt dilemma. Men, det är fortfarande en kriminell organisation. Efter olyckorna har det framkommit att mycket av biståndshjälpen inte var så ädel som många trott – många av personerna som kom till undsättning hade blivit tvingade. Flera av dem stod i skuld till Yakuza, andra var fattiga som skickades iväg med löften om höga belöningar som de aldrig såg skymten av.

Idag: Mer bizniz än ond bråd död

Eftersom det har gjorts enorma satsningar för att motarbeta den japanska maffian har organisationen idag genomgått stora förändringar. En av de största skillnaderna är att den sysslar mer med affärer än mord och idag finns det medlemmar som är revisorer, jurister och marknadsförare. I jämförelse med andra stora brottssyndikat runtom i världen anses Yakuza vara den minst våldsamma. Den japanska regeringen fortsätter göra vad den kan för att frysa tillgångar, stifta nya lagar och göra livet surt för de inblandade. Under de senaste 50 åren har antalet medlemmar krympt från cirka 180 000 till 80 000. De olika grupperna inom organisationen fortsätter dock med sina kriminella aktiviteter och den största familjen, Yamaguchi-gumi, styr fortfarande med järnhand och har relationer med kriminella karteller över hela världen. Likt andra maffior har det skrivits romaner och gjorts filmer om Yakuza. Till de kändaste exemplen hör Quentin Tarantinos “Kill Bill” och Ridley Scotts “Black Rain”. Det finns till och med “fans” – särskilt bland högerextrema – som följer allt som organisationen gör, och allmänheten fortsätter att både förfasas och fascineras.

Läs vidare om Japanskt bakispiller megapoppis – magi eller placebo?!