Forntida utgrävningar och antikens dildos 

Arkeologiska fynd visar att bruket av dildos är minst trettiotusen år gammalt. Istidens dildos gjordes av polerade renhorn och sandsten och kunde vara väldigt detaljerade. Ändå dröjde det innan arkeologer så att säga kallade en spade för en spade. Innan dess refererade man lite oskyldigt till dem som “istidsbatonger”. 

En populär sorts dildo från antikens Grekland finns inte kvar som fornlämningar: de var nämligen gjorda av bröd. Som tur är kan vi ta del av denna information via målningar. De gamla grekerna använde sig även av dildos i läder. Favoritglidmedlet? Olivolja. 

I Egypten hedrade kvinnor guden Osiris iförda fallosliknande objekt – kan det vara historiens första strap-ons? Det sägs även att drottning Kleopatra gjorde sig en helt naturlig vibrator, där vibrationerna inuti dildon orsakades av… bin. Sanningshalten i den historian säger vi dock ingenting om… 

I Kina förekom dildos i brons och jade. Dessa har hittats i gravar, så att de döda kan fortsätta masturbera även i livet efter detta. Men det fanns en spirituell anledning också, då man ansåg att sex var en viktig del för spirituell balans och harmoni. 

Fler dildos i historien 

Varifrån ordet “dildo” kommer är omstritt, men säkert är att ordet i sin nuvarande betydelse användes första gången år 1593. Curse Eunuke dildo, senceless counterfet, skaldade poeten Thomas Nashe. Ungefär samtidigt rapporterades det om nunnor som använde dildos för att släcka sina köttsliga lustar. 

Under renässansen och framåt blev dildos populära bland brittisk överklass, och de tillverkades i lämpliga material som silver. Snart började män oroa sig för att utklassas av dildosarna. En greve vid namn John Wilmot skrev till och med en dikt om saken, och dildos blev snart olagliga även om vissa kvinnor tog saken i egna händer med hemgjorda dildos. 

På sjuttonhundratalet blomstrade japansk erotik med shunga, sexuella berättelser och bilder. Här förekom massvis med kvinnor med dildos, ibland i rum fulla av dem. 1722 var det slut på det roliga då shunga förbjöds, men de var fortsatt populära på svarta marknaden. 

Vibratorn – botemedlet för kvinnlig hysteri? 

Under flera århundraden förekom idén att livmodern sitter löst, och kan orsaka en mängd olika besvär om den flyttar sig. Fenomenet kallades hysteri, och kunde ta sig uttryck i epileptiska anfall, svimningar och psykiska sjukdomar. Under den viktorianska eran ansåg läkare att bästa sättet att behandla hysteri var genom att ge patienterna orgasm. Detta skedde med hjälp av absurda maskiner med namn som “Manipulator”. Manipulatorn skapades av amerikanen George Taylor, drevs med ånga och var en av världens första mekaniska vibratorer. 

Kort därpå skapade britten Joseph Mortimer Granville den första elektroniska vibratorn. Här var syftet dock att stimulera nerver, och apparaten användes enbart på män. Därmed inte sagt att det inte fortfarande fanns en sexuell aspekt – bland annat menade Granville att vibrationer i mellangården ökade mäns sexuella kraft. 

“The aid that every woman appreciates” 

Under tidigt 1900-tal blev handhållna vibratorer populära i USA. Användningsområdena var orelaterade till sex – åtminstone officiellt. Liksom Granville och de viktorianska kvinnoläkarna trodde man att vibratorn kunde avhjälpa kroppsliga besvär, från kolik till håravfall. Dessutom marknadsfördes vibratorer till hemmafruar som ett av flera elektroniska tillbehör de kunde koppla på hushållets universalmotor, tillsammans med hårfönar och hushållsapparater. 

Många av annonserna och deras slogans var minst sagt suggestiva; vibratorn beskrevs som “aid that every woman appreciates”, eller med ord som “stimulera”, “penetrera”. Husmodervinklingen gjorde att de i första hand marknadsfördes till kvinnor, men män fick också vara med, med slogans som “a single treatment will make you feel like a man”. 

Under den här tidsperioden var marknadsföring av sexprodukter förbjuden. Reklamen var utåt sett oskyldig men med starka wink wink, nudge nudge-undertoner som verkar ha varit ett sätt att komma runt lagen. Därmed inte sagt att de icke-sexuella användningsområdena och de påstådda medicinska egenskaperna inte var genuina, men reklammakarna visste definitivt vad de gjorde. 

En ny era 

Sextio- och sjuttiotalets sexuella revolution och feministiska rörelse gjorde att onani och den kvinnliga sexualiteten, och därmed dildos, blev mindre tabu. Dell Williams och Betty Dodson skapade en ny estetik för dildos, med lekfulla utformningar som inte strävade efter att efterlikna penisar. 

1965 paralyserades Gosnell Duncan från midjan och neråt, vilket ledde honom till att utveckla dildos och penisattrapper för funktionshindrade i silikon, ett skönare och mer hygieniskt alternativ till gummit som tidigare användes. 

Sex and the City hjärta The Rabbit 

Japanska Vibratex släppte 1983 vibratorn The Rabbit. Femton år senare blev den stjärna i ett avsnitt av tv-serien Sex and the City. Efteråt ökade försäljningen av The Rabbit enormt. Kvinnor stod på kö utanför sexbutikerna. Världens smartaste produktplacering? Nej, tillverkarna kände inte till avsnittet förrän det visades i tv. 

Avsnittet ledde garanterat till ett öppnare klimat angående sexleksaker och masturbation, men det var inte första gången dildos nämndes i ett skådespel. I Lysistrate, en pjäs från antikens Grekland, frågar sig de kvinnliga karaktärerna om det är fusk att använda dildos medan de sexstrejkar. 

Dildon i dagsläget 

Idag är sexleksaker ett förhållandevis neutralt ämne, även om det finns rum för förbättring. Dildos finns för alla möjliga personer, i alla möjliga färger, storlekar och material. Det finns spännande funktioner: modeller som vibrerar i takt med musik eller, som med allt annat numera, kan kopplas till din smartphone. Kanske kan dagens dildoläge sammanfattas med you do you – bokstavligt och bildligt talat. 

Mer på ämnet: Selfsex- från tabu till halsoboster