Varför drag?

Att drag-queens kallas som de gör är inte helt klart, men den främsta teorin är att ordet “drag” går tillbaka till den tid i Storbritannien då kvinnor inte fick spela teater på scen. I stället var det män som klädde sig i kvinnomundering, och då deras dräkter släpade över scengolvet fick de smeknamnet “drag” redan på Shakespeares tid. Idag säger man också druga på svenska.

Och varför queen?

Ursprungligen användes ordet “queen” bland psykiatriker på 50-taet för att beteckna transpersoner, särskilt dem som fått manliga könsorgan bortopererade. Senare blev det ett begrepp för homosexuella män som klär sig som kvinnor, snarare än transvestiter som ofta är heterosexuella. På 1970-talet blev det relativt vanligt för homosexuella män att klä sig som glamorösa kvinnor när de skulle gå på på klubbar, uppträda och/eller protestera mot anti-gay lagar och det föll sig naturligt att lägga till och äga ordet “queen”.

Ett gammalt fenomen

Självfallet hade män klätt ut sig till kvinnor långt för det. De första kända referenserna går tillbaka till grekisk mytologi, där två av de främsta hjältarna spenderade tid i kvinnomundering. Den förste var muskelknutten Herakles, som tvingades klä sig som kvinna när han var slav åt en drottning. Den andre var Akilles, som levde i kvinnokläder för att slippa rekryteras till det trojanska kriget. Eftersom båda beskrivs som åtminstone bisexuella kan man på ett sätt säga att de var historiens första drag-queens, ofrivilligheten till trots.

Drag Queens i modern historia

Amerikanen William Dorsey Swann räknas av många som den moderna historiens första drag queen. Hen föddes som slav och mot slutet av 1800-talet blev hen aktivist för LGTBQ-rättigheter i full drag-mundering. Swann kallade sig till och med för “The Queen of Drag” och polisen hade fullt sjå med att hålla ordning på henom och hens drag-systrar. Kampen skulle pågå under hela 1900-talet men det var framförallt på 1970-talet som rörelsen blev starkare och mer högljudd. Nu växte Pride-rörelsen sig stark och parader organiserades runtom i världen. Det handlade inte bara om att vara fabulous, utan att få vara den man är. Samtidigt hade den så skallade drag ball-kulturen blivit väletablerad, där olika “hus” anordnade tävlingar med priser som “bästa voguaren”, “mest feminina gångstil” eller “vackraste figuren”. Balerna var så mycket mer än flärd och glamour, de gav också olika minoriteter en känsla av gemenskap och tröst i tider där många slängts ut av sina biologiska familjer och levde i otrygghet.

En mörk tid

Samtidigt som världen överöstes med regnbågsglitter och fantastiska outfits, spred sig ett mörker allt starkare – både i människors kroppar och sinnen. AIDS-epidemin gjorde att redan existerande homofobi kom upp till ytan i många länder. År 1990 kom den kult-förklarade dokumentären “Paris is Burning” ut, där tittarna bjöds in till LGTBQ-världen med allt vad den innebär. Samtidigt som publiken fick uppleva fester och glamour gav den också insikt i vad det innebär att utsättas för fördomar och förtryck. Samma år kom Madonnas “Vogue” ut som blev en enorm hit på dansgolven och hämtade inspiration från drag ball-kulturen. År 1998 organiserades STHLM Pride, och idag firas mångfald även i andra svenska städer, exempelvis Uppsala, Göteborg, Malmö och Eskilstuna.

A Superstar is Born

På 90-talet började en extra superduper-glamorös drag queen synas allt mer i tv-rutorna. Med danslåten Supermodel (You Better Work) tog RuPaul världen med storm och blev hela världens superstar. År 2008 startade han RuPaul’s Drag Race som fortfarande är ett av de populäraste tv-programmen och som finns i många franchise-versioner internationellt, inklusive Drag Race Sverige. Här är det C.U.N.T. – charisma, uniqueness, nerve, och talent som gäller!

Politik och motstånd

Samtidigt är det viktigt att inte glömma att hela den tjusiga drag queen-världen också handlar om mänskliga rättigheter och motstånd mot rasism och fördomar. Under de senaste åren har drottningarna dragits in i en hård politisk debatt där framförallt ultrareligiösa och högerextrema element använt dem som exempel på vad de menar är samhällets fördärv. Att drag-queens ska få läsa sagor för barn på bibliotek anses av vissa vara moraliskt förkastligt. Till svar menar supportrarna av fenomenet, som redan pågått i många år, att det handlar om kärlek och inkluderande och att sagoläsningen är helt frivillig. Det här reflekteras också i att alla könsidentiteter är välkomna in i drag queen-kulturen. Idag finns det t.ex. många drag kings – det vill säga tjejer som uppträder i överdrivet maskulina kläder, och crossdrag där manliga och kvinnliga roller blandas friskt.

Vi kan i alla fall inte tyckte är annat än underbart om någon vill klä upp sig i drag och bjuda in våra barn till sagornas fantasivärld. Long live the C.U.N.T!