Försvunna städer som faktiskt fanns
Atlantis, Pompeji, Troja och Tanis – legendariska sagostäder som plötsligt försvunnit. Eller, rena påhitt? Följ med oss ned under ytan…
Atlantis – Hybris och ancient aliens
Filosofen Platon berättade legender om Atlantis, en högt utvecklad civilisation på en stor ö. Invånarna ska ha blivit så malliga av sin överlägsenhet att gudarna straffade dem med jordbävningar och tsunamis – tills hela ön försvann under vattenytan. Konspirationsteoretiker och amatör-arkeologer älskar storyn och det finns många teorier om den försvunna staden.
Den mest rimliga är att Atlantis i själva verket var den dåvarande grekiska ön Santorini, som faktiskt förstördes i ett stort vulkanutbrott runt 1600 f.Kr. Det Santorini vi känner till idag är blott en spillra av what it used to be.
En mer långsökt hypotes är att Atlantis bestod av människor som fått teknologi av utomjordingar. Efter katastrofen spred sig överlevarna till hela världen och gav sin kunskap till “primitiva” kulturer som sedan kunde utvecklas. Den teorin har stöttats av såväl nazister, som menat att atlantiderna var ariska övermänniskor, som pseudo-vetenskapsmän som Graham Hancock. Den svenske forskaren Olof Rudbeck skrev på 1600-talet att Atlantis var Sverige – något som kanske förståeligt möttes med ramaskri från andra forskare.
Pompeji – Porr frusen i tiden
Ena dagen strövar du runt bland hus, butiker och restauranger. Går på badhus, bordell eller gladiatorspel. Nästa dag är allt borta – försvunnet under ett rykande tjockt lager av aska.
Pompeji förstördes i ett stort vulkanutbrott från det närliggande “eldsberget” Vesuvius år 79. Runt 16 000 människor omkom när det heta ask- och gasmolnet dödade allt som kom i dess väg. Platsen där Pompeji en gång legat blev känd som “La Civita”, samhället.
Arkitekten Domenico Fontana var den förste att återupptäcka försvunna Pompeji. Det var när han grävde en vattenledning 1592 som han såg vackra målningar på underjordiska väggar, men gjorde inget åt saken. 200 år senare började man med de arkeologiska utgrävningar som pågår än idag.
Varje år har Pompeji en miljon besökare som vill få en glimt av staden som frös i tiden för 2000 år sedan. Förutom kunskap om romersk arkitektur och samhällsliv har utgrävningen gett oss överraskande insikter – som att romarna älskade porr och att klottra på väggar, hade perfekta tänder och väldigt moderna kirurgiska instrument.
Troja – Från fiktion till verklighet
På 800-talet f.Kr skrevs berättelser om det trojanska kriget. Troja var en mäktig stad i nuvarande Turkiet som hamnade i en lång konflikt med grekerna. Anledningen? En vacker kvinna.
Helena rövades bort av den trojanska prinsen Paris. Det hade kanske inte varit hela världen – om hon inte redan varit gift med en grekisk kung. Han skickade iväg en enorm expedition för att hämnas och efter tio års krigande totalförstördes Troja. Folk trodde länge att det var en saga, men på 1800-talet blev den tyska affärsmannen Heinrich Schliemann besatt av staden. Efter intensivt sökande hittade han både platsen och en guldskatt, men det diskuteras fortfarande om det verkligen var “riktiga” Troja han fann.
Tanis – Från verklighet till fiktion
I den första Indiana Jones-filmen “Jakten på den försvunna skatten” gräver nazister efter den heliga förbundsarken i egyptiska öknen. Arken innehåller tavlor med Bibelns tio budord och sägs ge innehavaren enorm makt. Utgrävningsplatsen är den 3000 år gamla staden Tanis, de antika faraonernas högsäte, som gått förlorad i sandstormar. Filmen gjorde succé och Tanis blev plötsligt uppmärksammat. Om staden fanns på riktigt? Ja!
På 1800-talet upptäcktes rester av den runt en liten bosättning i Nildeltats östra delar. 1939 började en fransk arkeolog gräva ännu mer och upptäckte kungagravar fyllda med guld, pärlor och ädelstenar. Tanis visade sig ha varit faraonernas huvudstad, med solguden Ras enorma tempel tronande över sig. Efter att faraonerna flyttade tappade staden status och krympte till en by. Idag vet vi om dess storslagna förflutna men någon förbundsark har aldrig hittats. Hittills…