Tittar du snabbt ser du bara ett pampigt hus, mitt i Norrström. I princip alla som varit i Stockholm har sett Strömsborg – men få har nog förstått att det är huvudstadens minsta ö man vilar blicken på när man promenerar över Centralbron. Men den lilla landmassan med det pampiga huset har, till skillnad mot sin storlek, en maffig historia.

Det börjar med en kal klippa vid namn Stenskär. Eller, det börjar långt tidigare än så men vi skippar geologilektionen. År 1647 donerade drottning Kristina den lilla ön till sin halvbror, greve Gustaf av Wasaborg. Efter ett bråk med sin regent till syster flyttade Gustaf till Tyskland och där avslutades också hans intresse för klippan. Efter att greve Gustaf avlidit började Stenskär användas som rekreationsplats av stockholmarna. Skulle man åka dit fick man nyttja dåtidens sjötaxi – och låta sig ros över av en roddarmadam. På den lilla ön fanns allt från badhus till kägelbanor och restauranger. Men fortfarande ingen bro.

Hundra år efter att drottning Kristina skänkt bort ön hände något som skulle förändra den lilla plätten för alltid. Den förmögne affärsmannen Berge Olofsson Ström köpte Birger Jarls torn – med en slående utsikt över mini-ön Stenskär. Tyvärr tyckte Berge att plätten störde utsikten från hans A-läge. Så, vad gör man om är en förmögen affärsman? Man tar vad man vill ha, utan pardon. Berge gjorde det enkelt för sig och köpte ön också. Sen byggde en han en borg… et à voila! Stenskär blev Strömsborg.

Åren gick och byggnaden på den lilla ön började milt uttryckt bli sliten. I slutet av 1700-talet hade ägandet gått över till en Magnus Benedictus. Ön blev ett riktigt tillhåll – det festades, stökades och krökades. Sådär höll det på, det rustades upp och förföll i omgångar. Med det strategiska läget mitt i stan var Strömsborg perfekta tillhållet för festglada stockholmare.

Det dröjde ända till 1890-talet för festligheterna att dö ut. Då köpte byggmästaren Johan Andersson ön för att bygga ett stort hus åt sin familj. Planerna godkändes men det klagades från flera håll. Fult som stryk, tyckte vissa om att bygga ett fyravåningshus på den lilla plätten. Men så blev det, även om huset idag är en våning lägre efter ombyggnation.

Trots att huset byggdes åt en familj var de festglada dagarna inte över. Under en stor del av 1900-talet användes byggnaden återigen för krog- och restaurangverksamhet och de starka dryckerna flödade återigen på ön.

Idag ligger den pyttelilla, numera lugna ön bara ett stenkast från riksdagen. Stökiga fester har bytts mot EU-myndigheten IDEA (International Institute for Democratic and Electoral Assistance) som verkar för att sprida demokrati. En bro har den fått för längesen.

Bublicationredaktionen var ute och gick planlöst en varm sommardag och hamnade på Strömsborgsbron. Lugnet var påtagligt och myndighetsauran osade från byggnaden. Vem vet, kanske Strömsborg i framtiden kan återfå sin forna glans och färgglatt ljus, skratt och dunka dunka än en gång strömma från ön? Under tiden får vi nöja oss med en picknick på gräsmattan när sommarvärmen kommer.