Stenar och knivar

Redan på stenåldern ägnade vi tid åt våra kalufser. Stylingverktyg? Stenar, såklart! De användes bland annat till att skrubba bort långt hår från huden – en rätt utdragen process. Med bronsåldern kom nya redskap, liknande dagens rakknivar. De användes till att skära bort hår och trassliga lockar. Lite som att raka?

Barberare blir yrke

Hårfrisyrens utveckling började på allvar under bronsåldern, bland de gamla grekerna och egyptierna. Barberare blev nu ett vanligt yrke och hårfrisyren blev nu också en social markör. Man kan säga att man bar sin klass, religion och yrke – på huvudet.

Kyrkan lägger sig i

Fåfänga fördömdes av kyrkan, som hade stor makt under medeltiden. Återhållsamhet och funktion blev det nya – vilket även satte spår i frisyrerna. Kvinnor använde långa flätor, band, huvuddukar och uppsatt hår med hårnät för att hålla håret på plats. Det var även vanligt att männen brukade ha en hög knut på toppen av huvudet – man-bun var hett redan då!

Peruker gör comeback

Kyrkan hade pekat ut och fördömt peruker som särskilt fåfänga, men under renässansen gjorde de storstilad comeback – tack vare monarker som drottning Elizabeth (1533-1603) och kung Ludvig XIII (1601-1643), båda stora fans av det “konstgjorda” håret. Att bära peruk blev nu en statussymbol, och med tiden blev de allt större och mer utsmyckade. 1770-talet bjöd emellanåt på peruker likande hårets form av skyskrapa, där både metallställningar och gips användes flitigt för att stödja den enorma mängden hår.

Chica chigawhat?

I början av 1800-talet var männen i regel slätrakade. Men senare, under den viktorianska eran, blev skägg och mustascher vanligare. Parallellt med det började kvinnor visa sitt naturliga hår, och även styla dem i specifika frisyrer som “chica chignon” och “pompadour”.

1900-talets konfetti – det regnar frisyrer!

Våra favoritfrisyrer har ändrats så mycket under det förra århundradet att det kan räcka med att titta på en slumpmässig frisyr för att veta vilket decennium det handlar om.

1910-tal. Gibson Girl-frisyren var den mest populära. Den var “friare” jämfört med tidigare frisyrer, med lösare knutar som hölls på plats med hårspännen och rosetter.

1920-tal. En historisk milstolpe! Nu började kvinnor ha kortklippt på riktigt. Särskilt het var den så kallade bobfrisyren, med rak lugg och håret avklippt vid hårfästet i nacken. Ofta utsmyckades frisyren med feminina detaljer som hattar, fjädrar, pannband och pärlor.

1930-tal. Lockar och vågiga mönster blir omåttligt populära.

1940-tal. Längre hår gör comeback, till stor del tack vare Hollywoodstjärnor som nu började ha glamorösa vågiga lockar som täckte ena sidan av ansiktet.

1950-tal. Korta frisyrer blir trendiga igen, tack vare stjärnor som Audrey Hepburn och Marilyn Monroe. Men även rufsiga lockar och huvuddukar blir på modet.

1960-tal. För första gången på länge blev det populärt med en luftig frisyr – som krävde mycket hårspray för att hållas på plats. Samtidigt började kvinnor styla sitt hår allt mer fritt, den sexuella revolutionen var ju här!

1970-tal. Naturligt blev nu nyckelordet – med långt hår som fick växa fritt. Hippiefrisyrer, kort och gott!

1980-tal. Den där luftigheten som blev poppis på 60-talet kom tillbaka, och det med besked.Lockigt hår, med så mycket volym som möjligt, var nu omåttligt populärt. Mängderna hårspray som gick åt under den här tiden för att hålla de väldiga kalufserna stadiga vågar vi knappt föreställa oss.

1990-tal. Rakt, utan vare sig volym eller lockar, slog igenom stort. Samtidigt levde det lite lösare Hollywood-rufset kvar, det är bara att titta på musikvideos från perioden – supermodeller som Cindy Crawford och Helena Christensens böljande svall är inte att leka med. Men, som specifik frisyr är nog Jennifer Aniston-klippningen den vi minns allra mest. Stjärnans uppklippta hår i succéserien “Vänner” fick tjejer över hela världen att rusa till salongerna.