Kreativt geni, feministisk förebild, andlig sökare, HBTQ-ikon… Hilma af Klint är en av Sveriges mest hyllade konstnärer och högaktuell i Lasse Hallströms nya film. Hon ställs ut på världens största museer och konstgallerier och när hennes tavlor visades på Guggenheimmuseet i New York drog utställningen rekordmånga besökare – hela 600 000. Själv ansåg hon att flera av hennes målningar kom till genom övernaturliga väsen. Men ingen förstår vad formerna och färgerna betyder. Inte ens Hilma själv.

En fri kvinna

Hilma af Klint föddes 1862 på militärslottet Karlberg i Stockholm. Med en välbärgad familj, bestående av högt uppsatta militärer, fick den unga Hilma möjlighet att utbilda sig i konst och friheten att leva som hon själv ville. Hon valde bort äktenskap och barn för att istället leva för konst och andlighet. Och, sina väninnor förstås. Extremt ovanligt på den tiden – när kvinnor sällan fick akademisk bildning eller klarade sig själva ekonomiskt.

Ockult fascination

I början sysslade Hilma framförallt med porträtt. Hon illustrerade också en barnbok och målade ett och annat landskap. Men när hon ställde ut sina verk rusade folk knappast till konstsalongerna. Det bekymrade inte Hilma särskilt mycket, hon var upptagen med att utforska den nya trenden: ockultism.

Målade utanför ramen

Under 1800-talet gjordes många omvälvande upptäckter som utmanade religiösa föreställningar om jorden och människan: evolutionsteorin, elektriciteten, telefonen och röntgen. Intellektuella började också söka sig till en slags “ny andlighet”. Det bildades flera sällskap som sysslade med seanser, meditation och diskussioner om stora existentiella frågor. Hilma själv blev en mycket aktiv medlem i Teosofernas samfund, som trodde på reinkarnation, att människor bär på en inre gudomlighet och att man kan utveckla sin ande till att nå högre nivåer. I ett knastertorrt religiöst Sverige öppnade det här portar – framförallt för kvinnor som ville mer än att hålla sig inom ramen.

Andarna tar över

Som 34 år gammal bildade Hilma sällskapet “De Fem”. Kvinnor som sysslade med konst och andlighet diskuterade här spirituella frågor, läste religiösa texter och mediterade. De försökte också få kontakt med andevärlden genom seanser med liknande Ouija-brädor. De prövade också att måla och skriva med “automatism” – en teknik där man låter andar styra handen. Tack vare automatismen började Hilma producera det ena abstrakta verket efter det andra och kom att ägna resten av sitt liv åt att dels skapa dem, dels försöka tolka dem.

Hennes berömda “Målningar till templet” består av en stor serie tavlor med geometriska former, färgskalor, kontraster, växter och djur – och har beskrivits som “hallucinationer utan knark”. Hilma själv ville dock inte att de skulle ses av allmänheten förrän tjugo år efter hennes död. Detta för att hon ansåg att hennes samtid “inte var redo”.

En modern HBTQ-ikon

Med sitt skarpa intellekt, fria livsstil och oräddhet att bryta mot normer betraktas Hilma af Klint som en stor förebild för den tidiga feminismen. Hon hade romantiska relationer med kvinnor, framförallt med sin mammas sjuksköterska som blev hennes livskamrat i nästan 20 år. Efter att hon gått bort flyttade Hilma till Stockholm där hon dog, 82 år gammal, efter en spårvagnsolycka. Det skulle dröja många årtionden tills hennes genialitet upptäcktes – men idag betraktas hon som en av konstens stora, banbrytande genier.