Platsen där dramat utspelade sig är unik i egen bemärkelse. Falu koppargruva är den gruva i Sverige som varit i drift allra längst. Jakten på koppar kan ha påbörjats så tidigt som 800 år efter Kristus, när vikingarnas plundringståg och handelsresor längs Europas kuster pågick för fullt. Kopparutvinningen pågick fram till modern tid, då Bill Clinton fortfarande var USA:s guldgosse och ännu inte hade yttrat orden: ”I did not have sexual relations with that woman”.

Närmare slutet än början på gruvans över tusen år långa historia inträffade något som kom att bli en internationell sensation. Berättelsen om händelsen har nått långt utanför Sveriges gränser och gett upphov till både dikter och skönlitterära verk ända fram i modern tid. Så, vad var det för dramatiskt som kom att utspela sig i Falu gruva den 2 december 1719?

I det kollapsade och vattenfyllda schaktet Mårdskinnsfallet hittades en ung man död. Kvarlevorna antogs vara en nyligen avliden gruvarbetare (hint: de hade inte kunnat haft mer fel) som beskrevs på följande sätt ur ett utdrag ur Bergskollegii arkiv (E V:15):

“Bägge benen allenast äro avslagne, men ansiktet, armar, händer, över och under kläder icke den ringaste förruttnelse varit underkastade utan äro ännu behållne” (Bergskollegii arkiv, E V: 15)

Eftersom polisens register över försvunna personer inte fanns att tillgå, fann man en mer tidsenlig lösning för att identifiera den avlidne. Kroppen var i gott skick och det var mitt i kalla december, så man satte helt sonika upp den döde mannen på torget för att se om någon kände igen honom.

Det blev stor uppståndelse i det lilla samhället och folk gick man ur huse för att få sig en titt på den döde. Ur massorna trängde sig strax en mycket gammal dam vid namn Margareta Olsdotter fram och utbrast: ”men, det är ju min Mats!”.

Gruvdrängen Fet-Mats – som han kallades på grund av sin resliga kroppshydda – hade precis förlovat sig när han försvann. En kväll i mars gick han plötsligt upp i rök. Man antog att han fått kalla fötter för det stundande bröllopet och hade därför inte undersökt försvinnandet närmare. I en tid utan sociala medier och Missing People försvann folk lite titt som tätt och det var inte så mycket mer man kunde göra än traditionellt höra-sig-förande. Nu visade det sig att Mats råkat ut för en tragedi – den omkomna från gruvan var Margaretas trolovade som försvunnit hela 40 (!) år tidigare.

Mats Israelsson gått ned i gruvan efter jobbet och omkommit i ett ras. Hans kropp blev liggande i vattnet under rasmassorna i 42 år, tills man började bruka den inrasade delen av gruvan igen. Kroppen hade konserverats av den naturligt förekommande kopparvitirolen i vattnet han låg i.

Nu när Mats på ett så sorgligt vis hade återförenats med sin ungdomskärlek hade man kanske hoppats att Mats olycka var över och att han äntligen skulle föras till sista vilan. Så blev det inte. Den välbevarade Fet-Mats blev en stor sensation. Folk reste från hela Europa för att titta på den konserverade mannen, som ställdes ut till allmän beskådan. Lite som Gunther von Hagens Bodies Exhibitons i dåtid eller de Siamesiska tvillingarna i glasburken på Naturhistoriska museet, vars öde blivit en följetong i Göteborgs-Posten.

Många år senare begravdes Fet-Mats med pompa och ståt i Stora Kopparbergs kyrka. Men, än var det inte över! 1816 flyttades hans kvarlevor ut på kyrkogården i ett halvt sekel, innan han lades i en låda på vinden – och glömdes bort. Inte förrän långt senare, förhoppningsvis för sista gången, begravdes han igen vid Kopparbergs kyrka där han nu vilar.

Vill du veta mer om Fet-Mats, den mest internationellt kände svensken under 1800-talet, kan du läsa mer på Falu gruvas hemsida. Eller varför inte ett besök? Under jord syns spåren av hundratals år av gruvdrift – stora salar, vindlande gångar och djupa schakt som man kan vandra i.