I slutet av 1920-talet kontrollerade Ivar Kreuger två tredjedelar av världens tändstickstillverkning. På 30-talet stod hans koncern för 64 procent av den totala omsättningen på Stockholms fondbörs. Men finansmannen, som kallas “Tändstickskungen” i Europa och “världens största svindlare” i tidskriften The Economist i USA, skulle komma att orsaka den största företags- och finanskrisen i modern tid.  

Vem var han? 

Ivar Kreuger föddes i Kalmar 1880 i en familj som ägde två tändsticksfabriker. Själv utbildade han sig till civilingenjör och emigrerade till USA, där han klättrade snabbt på karriärstegen och blev chefsingenjör för flera projekt i New York. När han återvände till Sverige var det med en rejäl kappsäck av erfarenheter.  

1908 grundade han sitt eget byggföretag, Kreuger & Toll, som snabbt blev ledande med prestigefyllda uppdrag. Nu hade Kreuger samlat in så mycket kapital att han kunde ta över sin pappas tändsticksverksamhet – och dessutom kombinera den med fler fabriker. I rask takt förvärvade han allt fler företag och till slut även den största konkurrenten: Jönköpings och Vulcans Tändsticksfabriks AB. Genom en sammanslagning 1917 bildades det nya bolaget Svenska Tändsticks Aktiebolaget, vilket gav Kreuger monopol på svensk tändsticksindustri. Nu riktades han blick mot bank- och finansvärlden. 

Monopol i flera länder  

På 1920-talet började Kreuger låna ut pengar till länder, med förmånliga villkor i form av låg ränta och lång avbetalningstid. 1930 hade Kreuger lyckats ordna avtal med nio länder i Europa och tre i Sydamerika. Det tyngsta avtalet var med Tyskland, som fick ett lån på 125 miljoner precis före börskraschen i oktober 1929. 

I utbyte för sina lån till olika länder gavs han samtidigt monopol på tändsticksindustrin i respektive land. Monopolavtalen gick ut på att beskatta tändstickor och använda intäkterna för att säkra Kreugers lån. 

Kraschen – övermod och självmord 

Affärsstrategin var inte så genialisk som den verkade. Framförallt var den dyr. Inte bara behövde de utlånade pengarna samlas in, han behövde också pengar för att köpa ut lokala tändsticksproducenter. 

Avtalen brukade undertecknas i förväg, alltså innan Kreuger samlat in de nödvändiga summor han utlovat. Men, pengarna som samlades in var inte billiga samtidigt som beloppen var mycket höga, cirka 500 miljoner dollar räknat från 1925 till 1931. Följderna av börskraschen 1929 blev dessutom mer ihållande än vad Kreuger hade förväntat sig. 

Det som utlöste krisen var att Kreuger fick slut på pengar. Han hade sålt sin aktiemajoritet i LM Ericsson billigt – för “bara” 11 miljoner dollar – till det amerikanska telefonbolaget ITT. Bolaget hann dock upptäcka att företagets ekonomi var långt sämre än Kreuger gett sken av och krävde ett återköp av aktierna. Vid det laget var Kreuger pank. 1932 tog han livet av sig i en lägenhet i Paris. I ett brev han lämnat till eftervärlden stod det bland annat: “Jag har ställt till med en sådan röra att jag tror att detta är den mest tillfredsställande lösningen för alla berörda”. Något som få lurade investerare lär ha hållit med om.  

Charmade till sig miljardsummor 

Efter Kreugers död dröjde det inte länge förrän man upptäckte att han hade gjort sig skyldig till systematiska förfalskningar av värdepapper i gigantisk skala. Investerare blivit lurade på hundratals miljoner dollar. Koncernen försattes snabbt i konkurs och utlöste den finanskris som kallas för Kreugerkraschen. 

Att Kreuger lyckades samla in så mycket kapital menar många beror på hans fängslande charm och intelligens. Han var helt enkelt duktig på att förmedla en bild av sig själv som ärlig, blygsam och ointresserad av att leva materialistiskt – något media bidrog till. 

Kreugerkraschens konsekvenser 

Konkursen fick stora ekonomiska följder, bland annat med förändrad ägarstruktur inom näringslivet. Kraschen visade vikten av insyn i företagets finanser för externa investerare. Dessutom fick det politiska konsekvenser, Sveriges dåvarande statsminister Carl Gustaf Ekman tvingades till slut avgå efter anklagelser om att ha tagit emot bidrag från Kreuger. 

Vad kan vi lära oss av detta? En välputsad fasad kan dölja det mesta och lura de flesta – även de allra mest luttrade börshajarna.