Turkisk munk  

Jultomten har sitt ursprung i munken St. Nicholas, som föddes runt år 280 i Turkiet. Nicholas ärvde en hel del pengar, men gav bort allt till behövande. Givmildheten gjorde St. Nicholas till ett omtyckt helgon, även i protestantiska Holland. Här fick han dock namnet Sinter Klaas. Holländarna firade hans årsdagen av hans död den 6 december genom att ställa ut mat och dryck åt helgonet. På 1700-talet tog holländare traditionen till USA, där “Sinter Klaas” snart blev – japp, you guessed it – “Santa Claus”. 

I vissa länder, som Island, är det vanligt än idag att barn ställer fram skor som de får små gåvor i under hela december. Det kommer också från St. Nicholas, som brukade lämna mynt i fattiga människors skor. 

I delar av Mellaneuropa brukade St. Nicholas förr ha sällskap av djävulsgestalten Krampus – en slags good cop/bad cop-duo: snälla barn fick presenter av Nicholas, elaka barn blev uppätna av Krampus.

Första gången St. Nicholas beskrevs som en fetlagd och gladlynt man i en flygande släde med renar var 1822, i Clement Clarkes dikt “An Account of a visit from St. Nicholas”. Helgonet har en del gemensamt med vår moderna tomte, men någon gigantisk bullrig karl var han inte. När arkeologer öppnade hans grav fann de en spinkig man på 150 cm. 

Coca Cola kliver in – tomten får färg 

Jultomten har haft många skepnader genom århundraden. Förr var han ofta blåklädd, eftersom blått symboliserar hopp. I början av 1900-talet introducerades tomtens röda dräkt i USA, och det var även så den svensk-amerikanske tecknaren Haddon Sundblom porträtterade honom i Coca-Colas julreklam 1931. För Coca-Cola blev det jackpot: nu förknippades man inte bara med varma sommardagar utan blev även ett vinter-måste.  

Coca-Cola gav jultomten ett etablerat utseende. Det är inte enda gången som ett amerikanskt livsmedelsföretag blir en självklar del av högtiden – i Japan är det tradition att äta kyckling från KFC på juldagen. 

Babushkor och bockar  

Där julen firas förekommer ofta julklappar, men det är inte alltid tomten som delar ut dem. I Ryssland finns legenden om Babushka, en gammal dam som tackade nej till att hänga med de tre vise männen till Betlehem, och som sedan dess letat efter Jesusbarnet. Enligt rysk-ortodox tradition delar hon ut presenter den 7 januari. 

Under Sovjettiden ville man få bort allt religiöst. Enter: den rökande och vodkadrickande figuren Ded Moroz. Fader Frost, som han kallades, tog över rollen som klapputdelare tills Sovjetunionen upplöstes. Babushkan återtog då scenen – som hon nu fick dela med jultomten. 

Några hundra år dessförinnan tyckte tyskarna, tvärtemot ryssarna, att det var för LITE religion i julfirandet, och lanserade “Kinken Jes”: Jesusbarnet i form av en kvinna med ljuskrona och vita kläder, som delade ut presenter och bullar som skulle hålla djävulen borta. Hon lär vara inspiration till vår svenska Lucia.  

I Sverige hade vi först julbocken, som vi mest känner till via gamla texter och sånger som “En jul när mor var liten”. Även i Finland fanns julbocken, och än idag kallas självaste tomten där för just “joulupukki”.  

Vår svenska jultomte har influenser från gårdstomten, som var den gubbe vi från början ställde ut vår gröt till. Att gårdstomten blev julfigur kan vi tacka konstnären Jenny Nyström för. 

Jultomten – ett UFO? 

1965 lurades NASA av ett juligt spratt från astronauterna Tom Stafford och Wally Schirra, som befann sig i rymden på Gemini 6. Några dagar före jul rapporterade de ett oidentifierat flygande föremål, som sades röra sig “i en polär omloppsbana” och var på väg söderut. Teamet tog rapporten på största allvar –  tills Wally började spela “Bjällerklang” på munspel medan Tom skakade med bjällror. 

Vill man ha en julklapp? 

Att ge gåvor under jul har anor ända sedan de hedniska festligheter som föregick julen – vilket kristendomen senare tog över och kopplade till de tre vise männens gåvor åt den nyfödde Jesus. Men varför kallas presenterna “klappar”?  

Jo, från början var klapparna inte jätteroliga. Från 1600-talet fram till sent 1800-tal gavs “skamgåvor”: ett smått förolämpande rim, fäst vid ett vedträ eller en docka, där mottagaren skulle gissa vem det kom ifrån. Gåvan levererades genom att man bultade – “klappade” – på dörren, slängde in klappen när dörren öppnades, och sedan sprang iväg. Vi hoppas på trevligare klappar denna jul och önskar er alla detsamma!