Rymdsex i praktiken? 

Gravitationslöst sex låter magiskt i teorin, men hur skulle det fungera i verkligheten? Gravitation håller oss inte bara kvar på jorden, utan förhindrar att vi bokstavligen glider ifrån varandra under ligget. Utan hjälpmedel vore klassikern som missionären utesluten. Medan ställningar där en partner kan hålla sig fast i den andra skulle gå bättre, om än fumligt. 

Det har föreslagits att sex mellan två kvinnor eller två män skulle vara enklare än heterosex. Då två personer av samma kön oftast har mindre skillnader i kroppsstorlek och massa. 

För att få till det i rymden skulle det krävas lite ingenjörstänk. Tejp och kardborreväggar är alternativ som redan används av astronauter. De finns till för om de av någon anledning skulle behöva stabilisera sig eller någon annan i rymdskeppet. Perfekt för den som gillar bondage, med andra ord. Ett annat alternativ är The 2Suit. En rymddräkt som kan öppnas och fästas vid en annan 2Suit. Uppfinnaren och författaren Vanna Bonta arbetade fram 2006. 

Zero g påverkar också utsöndringen av kroppsvätskor. Till exempel lägger sig svetten som droppar utanpå huden och runtom i luften. Inte jättesexigt kanske, särskilt om man betänker att sex ju brukar involvera fler kroppsvätskor än så… 

Har någon haft sex i rymden? 

Har någon nånsin gjort “det” i rymden? Det korta svaret är: inte såvitt man vet, men det förhindrar inte att det gått rykten. 

1982 var första gången en kvinnlig kosmonaut var i rymden tillsammans med två manliga. Enligt teamets doktor ska resan ha varit tänkt att leda till sex. 1991 var ett gift par, Jan Davis och Mark Lee, tillsammans i rymden. Detta var egentligen emot NASAs policy, men det listiga paret gifte sig så kort före avgången att det inte fanns tid för ändringar. Men inget dokumenterat fall av rymdsex finns alltså, åtminstone inte publikt. Det är inte heller så konstigt. Astronauter, även nygifta sådana, har ett hektiskt schema och väldigt lite plats för privatliv under rymdfärderna. 

På internet har ett påstått NASA-dokument cirkulerat angående ett “projekt STS-XX” från 1996. Dokumentet gick ut på att testa sexpositioner i zero g för att se hur och om människan skulle kunna överleva i rymden på lång sikt. Det skulle också finnas ett VHS-band från experimentet. NASA har dock förnekat att något sådant projekt gjorts. Och eftersom dokumentet hänvisade till en rymdfärd som ännu inte satts igång år 1996 har det allmänt kommit att anses som fake news. 

Rymdsexologi och framtiden 

Ända sedan rymdfärdernas begynnelse, och tidigare än så, har science fiction-författare, rymdforskare och multimiljardärer sett framför sig en framtid där människan på allvar tar klivet utanför jorden. Oavsett om det handlar om kolonisering av andra planeter eller generationsskepp så är det en vision som ter sig närmre än någonsin. Och det är då som ämnet sex i rymden blir på största allvar. 

Än så länge saknas information om hur, om alls, reproduktion funkar i rymden. Många biologer har velat forska om ämnet men möter motstånd från NASA. NASA menar att de rymdexpeditioner som gjorts är bevis nog på att hälsoriskerna är låga, och att det överhuvudtaget inte är relevant ännu. 

Det är värt att påpeka att under hela den sammanlagda tid råttor spenderat i rymden har inga lyckats föröka sig. Vad gäller människor finns teorier om försämrad spermiehalt och -kvalitet, hormonrubbningar med mer. 

Strålning från rymden är en annan risk, även om den i nuläget verkar ofarlig åtminstone inifrån ett rymdskepp eller en rymdstation. Men under långvarig vistelse i rymden finns risker att den påverkar framförallt spermieproduktion och leda till kromosomskador. 

Vi har alltså ingen aning om det alls går att bli gravid i rymden, om en eventuell graviditet skulle fullföljas, och om avkomman skulle vara tillräckligt frisk för att människoarten skulle bestå. 

2021 publicerade därför en grupp akademiker från Kanada en artikel som uppmanade till att öppna upp för ett nytt forskningsområde: space sexology, eller rymdsexologi. De beskrev det som “vetenskapliga studier av utomjordisk intimitet och sexualitet”. Mänskliga relationer, menade de, är det som kommer avgöra om människoarten kan leva och frodas i rymden. 

Frågan om fortplantning är det mest uppenbara behovet för forskning på rymdbiologi och -sexologi. Men sex är ju även ett mänskligt behov som spelar en stor roll socialt. Så även om projekt STS-XX visade sig vara en bluff är det kanske dags för det att bli verklighet?