Undergången från religionen till biosalongen

Undergångstankar verkar ha hängt med människan sedan urminnes tider. Ta bara det faktum att kristendomen startade som en judisk undergångskult! När apokalypsen inte infann sig under de första kristnas livstid trodde man istället att den skulle ske år 1000.

Den som inte tror att slutet är nära kittlas kanske ändå av tanken på tryggt avstånd i fiktionen. Inte minst i biosalongerna går jorden under, eller räddas i sista stund, titt som tätt.

Vad blir vår undergång?

Vad är det vi egentligen föreställer oss när vi tänker på jordens undergång?

Under andra halvan av nittonhundratalet var fullskaligt kärnvapenkrig en riktig farhåga som vi kan se spåren av inte minst i åttiotalsmusik: Blondies “Atomic” och Nenas “99 Luftballons” för att bara nämna ett par.

När millennieskiftet var på ingång fick världens IT-kunniga skynda sig att ändra i datorsystemen så datorerna skulle förstå att tvåtusentalet var här. Med tanke på systemen skötte banker, flygtrafik och kärnkraftverk hade konsekvenserna kunnat bli enorma. Fast masspaniken som uppstod var kanske lite överdriven…

Idag är klimatfrågan väl den största rädslan (möjligen följt av att teknologin slutligen vänder sig emot oss). Ja, apokalypsscenarierna är många, och vilka vi räds säger något om oss och vår tid.

Overshoot day

Klimaträdslan är inte ogrundad. Beräkningar från Global Footprint Network visar att vi lever långt över jordens “budget” av  förnybara naturresurser. Varje år räknar de ut när dessa tagit slut – därefter lever vi så att säga i skuld.

1971 inträffade Overshoot day tjugofemte december; 2022 den tjugoåttonde juli. Och hade alla i världen levt som i Sverige, hade vi gått över budget redan tredje april.

Overshoot day inträffar allt tidigare varje år, med ett fåtal undantag. 2020 förändrade coronapandemin våra levnadsvanor såpass att Overshoot day sköts upp tre veckor.

Så blir post-apokalypsen

Otaliga filmer har försökt förutse inte bara hur apokalypsen sker, utan också hur livet ter sig för eventuella överlevare. Kanske blir det som i “2012”? Nja, enligt NASA är filmen, med sina jättejordbävningar, krackelerande kontinenter och andra hemskheter, tidernas mest absurda sci-fi-film.

Eller dumpar vi helt enkelt Jorden när den blir för trasig? I “Wall-E” har Jorden förvandlats till en gigantisk soptipp, medan framtidsmänniskorna lever loppan med ständig skärmunderhållning på rymdkolonier. En framtidsvision som, får erkännas, känns lite “too close to comfort”…

Men åter till hemplaneten. När vår “ekologiska skuld” drivs in märks det som ökad torka, höjda havsnivåer, utdöendet av flera djur- och växtarter, luftföroreningar och att mindre mark finns kvar att odla mat med. Alltfler kommer behöva lämna sina hem och bli “klimatflyktingar”. Dessutom spås vattenbrist leda till väpnade konflikter.

Vädret blir mer extremt, och naturkatastroferna fler. Faktiskt menar en del forskare att klimatförändringarna redan ställt in den istid som skulle ägt rum några tiotusen år in i framtiden.

Och om människan dör ut? Tråkigt för oss, men mindre tråkigt för planeten. Vi skulle förstås lämna efter oss mikroplaster och annat smått och gott, men ganska snart skulle livet återgå till det normala, med fler djurarter, ökad skogsyta och döda havsbottnar som väcks till liv igen.

Finns en räddning?

På sistone har miljömedvetenhet och hållbara produkter gått från något som ansetts torftigt eller flummigt till att bli hett. Vår egen Greta Thunberg tog världen med storm. Plastsugrör är ute; elbilar inne. Samtidigt lever vi i ett slit-och-släng-samhälle, med fast fashion och elektronik tillverkad för att snart gå sönder så vi måste köpa nytt även om saker även där är på väg att hända.

Som konsumenter översköljs vi av uppmaningar att handla ekologiskt, avstå plastpåsar och så vidare. Samtidigt står ju företagen för de största utsläppen. Till exempel är klädindustrin en av de absolut största miljöbovarna. Å ena sidan måste vi konsumera betydligt mindre, å andra sidan gör företagen ett megajobb i att få oss att känna att vi “behöver” köpa nytt jämt och ständigt.

Världsnaturfonden är tydlig med att livsstilsförändringar inte är nog; hela samhället och det ekonomiska systemet måste förändras. Kanske i form av “cirkulär ekonomi” som blivit ett omtalat begrepp.

Många vill att ecocide – livsmiljöförstöring (jämför med ord som “homicide”; massmord) ska räknas som ett internationellt brott. Då skulle de största klimatbovarna hamna i domstol för brotten mot miljön – en svindlande tanke!

Har doomers en poäng?

Risken med att bli en “doomer” är att du helt slutar försöka med klimatsmarta val, eftersom det inte känns lönt.

Men kanske finns ändå en poäng i att tänka på de här svåra frågorna? Genom att se vad som skulle kunna gå förlorat kan vi öka motivationen att kämpa för planeten.

Dessutom kan det ge perspektiv på tillvaron och få oss att uppskatta det vi har. Hur viktiga är exempelvis sociala medier? Finns det inte annat vi borde lägga tid och energi på?

Psst, vill du ha några fler tips på hur du på små sätt kan vara med och rädda världen? Klicka in HÄR.