Det är inte många ställen på kroppen som vi människor inte är behårade på. Läpparna är nakna, såväl som området bakom öronen, handflatorna och fotsulorna men i övrigt växer det mer eller mindre överallt. Rent evolutionärt är håret ett arv från de tider då vi hade päls, och även om vi har mindre av den varan idag fungerar kroppsbehåring fortfarande värmande. Men det betyder inte att vi alltid velat ha det där.

Rakning – snyggt och civiliserat

Redan i antika civilisationer såg människor till att avlägsna oönskat hår från sina kroppar. Egyptierna och romarna var till exempel noga med att ta bort varenda strå, även könshår, och man använde sig av många olika metoder – från att raka med vassa blad till att bränna eller dra ut hårstråna med hett socker. Varför? Det ansågs vara snyggt, hygieniskt och civiliserat, helt enkelt.

Brott, straff och sorg

I vissa kulturer har rakning av huvudhår fungerat som en form av straff. I antikens Grekland brukade man raka huvudet på fångar, vilket inspirerade nazisterna långt senare. Under medeltiden var det också vanligt att kvinnor som begått brott fick sitt hår avklippt. Efter andra världskriget blev de fransyskor som ansågs haft relationer med fienden tvångsrakade för att stå ut i mängden. I motsats till det brukar män låta skägget växa under sorgeperioder inom judendomen och i dagens Grekland.

Medeltiden – synd och skam

Under medeltiden genomgick Europa en religiös omvälvning och hår, särskilt könshår, blev en fråga om att vara gudfruktig eller inte. “Fina” kvinnor täckte sitt huvudhår och både män och kvinnor lät könshåret växa – annars kunde man betraktas som syndare, prostituerad eller ännu värre – häxa. Hade man dåligt med behåring därnere kunde man till och med sätta på löshår. I flera Medelhavskulturer överlevde den attityden in i moderna tider – titta på gamla bilder på Sofia Loren, till exempel, så ser du ett par rejäla buskar under armarna. Operasångerskor från norr fick måla svarta fläckar eller sätta fast små “peruker” under armarna om de kom på besök i Italien och skulle framträda bararmade – annars betraktades de som dåliga kvinnor.

Status och snobberi

Intrikata frisyrer har alltid fungerat som statussymboler. Det finns spännande och fantasifulla uppsättningar i världens alla kulturer, och bara i Sverige har människor följt olika trender genom tiderna. Vikingarna hade till exempel långt hår som en symbol för styrka, och både män och kvinnor hade gärna flätor. På 1600-talet började hårtrenderna gå lite över styr och runtom i västvärlden skapade frisörer enorma håruppsättningar som krävde särskilda ställningar för att man skulle kunna sova med dem. Peruker blev också extremt populära, både bland kvinnor och män, och man lekte med attiraljer som modellskepp, blommor och fåglar. På 1800-talet lugnade de flesta ner sig litegrann, men det var fortfarande populärt med stora, lockiga frisyrer. Mustaschen fick också alltmer plats, och män använde både locktänger och vax för att skapa fantasifulla varianter.

Moderna tider

Under 1900-talet blev frisyrer mer sparsmakade och korta frisyrer slog igenom med stor kraft bland både män och kvinnor. Det skulle dröja till 50-talet och popgruppen Beatles för att män skulle låta håret växa nedanför öronen, vilket orsakade många upprörda protester. Ännu värre blev det med 60-talets hippierörelse där lockarna fick flöda fritt – åtminstone ur äldre generationers synvinkel. Sedan dess har trenderna kommit och gått. Under vissa årtionden har det ansetts vara maskulint med kort, slickat och renrakat medan andra hyllat stora kalufser och ståtliga skägg. Samma sak för kvinnor – idag är allt tillåtet men vissa stereotyper, exempelvis Hollywoodlockar, anses fortfarande ofta vara extra glamorösa och sexiga.

Men – vad hände down there?

Även mellan benen har det hänt en hel del genom tiderna. Som vi redan sett var det renrakat som gällde under antiken men bushy under senare epoker. De största förändringarna kom med bikinins uppfinnande på 60-talet och 80-talets växande porrindustri, där renrakat blev alltmer populärt. Smaken är som baken – idag finns det flera olika stilar att välja för håret downstairs: hjärtan, landningsbanor, trekanter, smycken, olika färger eller full Brazilian. Även män tar ofta bort allt eller en del av könshåret, och för dem som har extra mycket kan det bli en och en annan “frisyr” när andan faller på.

Trots att alla stilar existerar i vårt samhälle idag finns det fortfarande kopplingar mellan hår, politik och livsstil. Hipsters har sin stil medan hårdrockare har en annan. Inom feminismen har det ibland setts som ett mansförtryck att behöva raka sig, och helrakade huvuden har omväxlande betytt allt från att man är skinhead till supertrendig. Trimmat, kort, långt, krulligt, rakt, färgat eller naket – det är upp till var och en.