Så var de där – de små plitorna runt munnen som gjorde det tydligt att det var perioral dermatit (PD) det rörde sig om. En inflammatorisk hudsjukdom som blir allt vanligare bland unga kvinnor och som man vet relativt lite om. Det finns inte heller ett etablerat behandlingsprotokoll och sjukdomen är fortfarande är relativt okänd hos läkarkåren.

Själv gick jag runt med några få vita prickar på ögonlocket i säkert ett halvår. Även om jag arbetat flera år i skönhetsindustrin, och med det testat en drös olika hudvårdspreparat, så tror jag att det faktiskt inte det var det som är anledningen till att jag blev drabbad. Jag är rätt övertygad om att det blommade ut eftersom jag gick runt med latent halsfluss i flera månader.

Under en hel höst hade jag känt mig hängig och haft sjukdomskänsla i kroppen. Blev lite bättre några dagar, gick till gymmet – blev sämre igen. Sådär höll det på. Det var inte förrän jag tog ett blodprov som halsflussbakterierna gav sig tillkänna och läkaren kunde sätta in behandling.

Då hade mitt immunförsvar (som måste ha varit starkt) lyckats hålla infektionen i schack i flera månader, utan att jag fått ont i halsen. Tyvärr blev jag nog rejält försvagad av detta och hudens barriär gav vika. Den var säkert inte kinesiska muren från början, men halsflussen fick bägaren att rinna över. I samma veva försökte jag också bli gravid. Det gick inte. Antagligen för att kroppen tyckte att jag skulle bli frisk först, den är ju häftig kroppen på det sättet, smartare än vad man någonsin kan tro.

Anywho, plitorna flyttade sig sedan från ögonlocken ned till munnen. Dermatiten blev alltså perioral, men utan tillstymmelse till diagnos och jag var inte själv medveten om den nya angriparen. Utslagen försvann ju runt ögonen och inte tänkte jag att det var relaterat till utslagen som nu dykt upp runt munnen.

Det gick ett år och jag hade prickar som kom och gick – men mest kom om jag ska vara ärlig. De blev bara fler och fler och huden blev torr och röd och började fjälla. Självklart tyckte jag att det var irriterande men tänkte som de flesta: ”jag har nog bara finnar just nu”. Jag blev också gravid och tänkte att utslagen var hormonella.

Varför perioral dermatit uppstår, en följd av hudens naturliga skyddsbarriär störts eller förstörts, vet man inte helt säkert. Det kan vara en blandning av för starka hudvårdsprodukter med aktiva ingredienser, det kan vara hormonellt, tandkrämen du använder, solljus, värme, vind, skärmarbete, starka kortisonkrämer eller den universella bråkmakaren STRESS. Som ni hör – orsaken är oklar, men tydligt är att när hudens barriär blir skadad och får PD:n fritt spelrum. Perioral betyder “runt munnen” och det är just där som små plitor och blåsor uppkommer men man kan också, liksom jag själv, få de första utslagen på ögonlocken. PD är alltså en lurig liten jäkel som kan vara väldigt svår att diagnostisera.

Så, vad gör man?

Efter att doktorn sent omsider konstaterat att det kanske skulle kunna vara PD jag drabbats av började resan mot läkning. En väg krokig och kantad av fallgropar innan jag äntligen hittade rätt. Eftersom jag var gravid fick vi börja med ”snälla krämer”. Det går att behandla PD med en lång och stark antibiotikakur – men inte när man är gravid.

Ärligt talat, även om jag hade kunnat så var jag inte så sugen på att äta antibiotika i tre månader och störa min tarmflora. Sedan ska vi inte ens prata om det globala utbredda problemet med antibiotikaresistens.

Jag fick krämen Finacea utskriven, för en kur på åtta veckor. Övergripande för alla behandlingsalternativ är att det inte finns några quick fixes. Önskar jag kunde säga annat men det är den bistra verkligheten.

Finacean hjälpte inte. Jag blev bara mer torr och röd i ansiktet. PD:n blev lite bättre men inte mycket. Testade sedan det minst invasiva alternativet i två månader; inget smink, ingen rengöring, NADA! Inte bara var det skittrist att gå runt osminkad jämt och ständigt – det funkade inte heller.

Födde mitt barn, inte heller då bättrades PD:n utan det var status quo. Inga vackra bilder från förlossningen – nyförlöst, rödmosig och utslag i vad som kändes som hela fejset.

Till sist blev jag rejält desperat. Dålig hy har aldrig tidigare i livet varit en del av min produktbeskrivning. Men då jag fortfarande ammade fick jag också fortsätta ta det lugnt med starkare grejer. Jag googlade fortsatt runt i ren desperation och fick en hit på Acne Specialisten på Karlavägen i Stockholm. De hade ett imponerande bibliotek med före/efter-bilder där folk faktiskt såg ut att ha blivit hjälpta. Jag bokade en gratis konsultation och hudterapeuten som tog emot mig sa ”inga problem – det här fixar vi”. Music to my ears – en trött bebismamma som inte fått sminka sig på två månader!

Jag påbörjade ett skräddarsytt behandlingsprogram som kostade runt 2 500 kronor och fick även klart för mig att anledningen till att Finacea inte hade fungerat var för att det torkar ut huden något fruktansvärt. Allt handlar om att återfukta och bygga upp hudens styrka och motståndskraft igen. Jag har världens bästa husläkare men; de är inga hudexperter. Därför visste jag inte att jag skulle behöva återfukta som ett djur för att behandlingen ens skulle ha en chans att lyckas. Jag fick också remiss till en hudläkare men då var det antibiotika under lång tid som gällde – och det var ändå inte säkert att det inte skulle blomma ut igen. Valde alltså bort det alternativet. Det är det som är så sorgligt med PD – för vissa försvinner det och kommer aldrig tillbaka. För andra inte. I was not one of the lucky ones.

MEN min nya hudvårdsrutin med produkter från Dahl Skincare funkade! Utslagen försvann på sex veckor och blev avsevärt bättre från vecka två.

Tyvärr är produkterna det mest osexiga man kan tänka sig. Jag som älskar skönhet och hudvård blev smått hjärtekrossad varje gång jag tog fram mina produkter.

Men sex månader senare, när utslagen var borta, vågade jag blanda upp användningen av produkterna med andra väldigt skonsamma och milda varumärken som Avéne, Dermalogica och Tebitech. Detta är inget som hudterapeuten sanktionerat men jag kunde inte leva heltid med de funktionella produkterna. Jag behövde helt enkelt spice it up. Känner jag att ett utbrott är på g så går jag bara tillbaka till de tråkiga gamla godingarna.

Jag är alltid mer benägen att få utslag när jag stressar – det är definitivt en av de bakomliggande orsakerna till min PD. Nu har jag hållit min hudsjukdom i schack i snart två år och det funkar! Nyligen testade jag ketogen kost (alltså bye bye carbs) och JÖSSES vilken skillnad! Min hy är nu flawless och det handlar inte längre om att hålla någonting i schack, min hy är tillbaka. For realz!

Så, även om det kan vara svårt att testa en helt ny kosthållning så är det min varma rekommendation om du orkar att börja där och kontakta Acne Specialisten. Hjälp finns att få! Lite dermapen efteråt, för att ta hand om eventuella missfärgningar och ärrbildningar, är pricken över i. Själv är den här mamman numera inte rädd för att sminka sig och börja ta in härliga produkter i badrumsskåpet igen – även om jag numer väljer med större omsorg och aktar mig för starka och aktiva formuleringar.

Om det här inlägget bara kan hjälpa en enda person som drabbats av perioral dermatit blir jag lycklig – jag vill inte att någon ska behöva genomlida flera år med dålig hy. Okunskapen är tyvärr fortfarande stor, men hjälp finns! Och: you are not alone.