Det finns flera skäl till att många av de tidigaste filmerna inte längre existerar. Till de vanligaste hör bränder samt att kvaliteten på filmrullarna var mycket känsligare förr. Filmen i sig tillverkades av celluloid som var extremt brandfarligt och som blev allt mer lättantändligt med tiden. Förvarades filmen inte rätt kunde den börja brinna av minsta lilla – och tyvärr gick ibland hela filmarkiv upp i lågorna på bara några minuter.

En annan anledning var den censur som tidvis infördes, antingen på grund av att filmerna ansågs vara för vågade eller att de misstänktes innehålla farlig politisk propaganda. Ett mer trivialt skäl var att film betraktades som förbrukningsvara – efter att den visats på en bio blev filmen antingen tillbakaskickad eller skrotad. Film betraktades inte alltid som något kulturellt värdefullt, utan snarare som  tillfällig underhållning i likhet med en cirkusföreställning eller nattklubbsshow.

Fetare ljud än i dag?

För många är gamla stumfilmer inte särskilt underhållande. De känns lite mekaniska, överdrivna och ryckiga och avsaknaden av ljud gör att de inte drar in tittaren på samma sätt som dagens storproduktioner. Det är lite orättvist; stumfilmerna var ofta mycket välgjorda och kom dessutom med såväl soundtracks som ljudeffekter som framfördes av en eller flera individer på plats. På större biografer hade man hela orkestrar för att maxa upplevelsen.

Till det kom en mysig teatermiljö som får dagens biosalonger att blekna. Att gå på bio förr var oerhört populärt, och förmodligen skulle många även idag se de gamla filmerna med stor behållning om de fick uppleva den rätta miljön.

Eftersökt Hitchcock-pärla

Tack vare bevarade filmmanuskript, recensioner, fotografier och biografier finns det kunskap om många filmer som gått förlorade. Då och då händer det att en ny film dyker upp, precis som berömda mästerverk av stora konstnärer. Ett exempel är den tidigaste Frankensteinfilmen från 1910 som köptes av en filmsamlare på 50-talet – men som inte upptäcktes förrän 20 år senare. Även filmens ljud-instruktioner finns bevarade, där det bland annat står vilken musik som ska spelas medan monstret dyker upp bakom gardinerna.

Tyvärr har dock de flesta filmerna gått förlorade och det finns vissa som sörjs lite extra av världens cineaster, exempelvis Hitchcocks andra film “The Mountain Eagle” från 1926. Regissören var blott 25 år gammal när han spelade in stumfilmen som är ett slags familjedrama. Efter att den kommit ut på biograferna totalsågades den av både kritiker och publik. Hitchcock själv var förkrossad och avskydde filmen så mycket att han misstänks ha förstört den själv. För hans fans var det dock en stor förlust eftersom den trots allt var en del av den store regissörens utveckling och karriär.

Kultfilmerna som flest letar efter

Det söks febrilt i världens alla filmarkiv och på auktioner efter förlorade filmer, och då och då gör filmhistoriker och entusiaster listor på vilka verk de allra helst skulle vilja hitta. Listorna varierar men några filmer brukar hittas i toppen.

Den kanske mest eftersökta förlorade filmen är Tod Brownings “London after Midnight” från 1926 med Lon Chaney, en av världens främsta skräckfilmsskådespelare och -regissörer. Filmen, som var en succé, handlade om vampyrer. Även om både manuskriptet och vissa klipp från filmen existerar är det mesta borta. Idag anses den vara en av de främsta kultfilmerna och just det faktum att den försvann har bidragit till legenden. När en originalaffisch auktionerades ut år 2014 gick den för hela 4,5 miljoner kronor.

Ett annat mästerverk som toppar listorna är “Cleopatra” från 1917 som var en av den tidens största produktioner med över 2 000 anställda och enorma kulisser. Huvudrollen spelades av erans främsta sexsymbol, Theda Bara. Filmen ansågs skandalös eftersom hon var så lättklädd – och till och med visade brösten i några scener. Och naveln, ve och fasa! “Cleopatra” blev en enorm hit, men bara små fragment från storsuccén har överlevt till idag.

“Saved from the Titanic” från 1912, den första filmen om det hemska skeppsbrottet, är även den borta idag. Den spelades in och kom ut bara dagar efter olyckan. Huvudrollsinnehaverskan Dorothy Gibson var själv en av de överlevande. Ironiskt nog sjönk Gibsons skådespelarkarriär lika djupt som det ödesdigra skeppet efteråt, och även filmen gick förlorad.

Andra försvunna filmer som hade varit intressanta att se är bröderna Marx första film “Humorisk” från 1920, “Hollywood” från 1923 som handlade om dåtidens filmvärld och Erich von Stroheims mästerverk “Greed” från 1924.

Många svenska stumfilmer har också gått om intet, inklusive de tidigaste verken av Mauritz Stiller och Viktor Sjöström, såväl som gamla japanska monsterfilmer om Godzilla och “Kingu Kongu”. Vi får hoppas på att åtminstone några av dem ligger och dammar i en loppislåda och återupptäcks!

Mer om filmens utveckling och historia hittar du i vår alldeles egen Bublication podd och avsnittet familjeporträtt med den döda kusinen.