Orsaken till Titanics dödstal?

Devisen “kvinnor och barn först“ är kanske främst känt från Titanics tragiska öde 1912, men den blev berömd redan 1852 vid en annan båtolycka. Det var skeppet HMS Birkenhead som, förutom ett hundratal brittiska trupper, även huserade några dussin kvinnor och barn. Att just dessa prioriterades imponerade stort på omvärlden!

Men, när kapten E.J Smith på Titanic försökte ta efter det heroiska agerandet 60 år senare gick det inte lika bra. Hans order om att barn och kvinnor som hade hand om barnen skulle få företräde skapade stor förvirring bland besättningen. Skulle alla kvinnor och barn utrymmas innan männen fick sätta sin fot i livbåtarna? Eller hade män, som redan var på plats, företräde framför kvinnor och barn som fortfarande befann sig långt inne i skeppet?

Ingen visste riktigt vad som gällde, så massor av passagerare drunknade medan halvtomma livbåtar skickades iväg. Flera av männen som klarade sig med livet i behåll betraktades som fegisar, och rykten om att de knuffat undan barn och kvinnor för att rädda sig själva var inte ovanliga.

Kapten utan hederskodex

Kvinnor och barn först är den sjöregel de flesta av oss känner till, men används den i praktiken? 2012 genomförde svenska ekonomer en studie av arton sjunkna skepp. Det visade sig att knappt 18 procent av kvinnorna överlevt – jämfört med 34 procent av männen!

En annan myt, att kaptenen alltid går under tillsammans med sitt skepp, motbevisades också. Besättningarna på skeppen i studien hade överlevt i högre grad än passagerarna. Ett livs levande exempel på en kapten som gjorde allt annat än att prioritera andra före sig själv är Francesco Schettino, även kallad Kapten Ynkrygg, som 2015 kvickt kastade sig i en livbåt när skeppet Costa Concordia började sjunka. 32 personer omkom och 100 skadades. Varför skeppet sjönk? Kaptenen hade lovat en bekant på land att åka lite extra nära och tuta…

Brottsliga båtar

När brott har begåtts på USA:s vatten kan skeppet hållas ansvarigt under landets sjöregler. Just det: skeppet, inte dess ägare, blir i vissa fall föremål för utredning och kan fällas i domstol. Både skeppet och dess last kan också arresteras! Då hålls det av domstolen tills ägaren betalar borgen.

Varför sjöregler?

Sjöregler, eller “Maritime Law” på engelska, uppstod när handelsresande började ta sig med skepp mellan olika länder och världsdelar. Eftersom så många länder var inblandade krävdes gemensamma förhållningsregler och ett allmänt rättssystem på havet. Det kunde till exempel gälla rättigheter och försäkringar för de som jobbade på skeppen – det verkar faktiskt som att det var då som försäkringar som koncept uppstod.

De första dokumenterade marina reglerna härstammar från antikens Egypten. Därefter har det funnits flera varianter. Att sjöreglerna var serious business kan vi se i ett citat tillskrivet kejsar Antonius som härskade i Romarriket på 100-talet: “Visst är jag världens härskare”, ska han ha sagt, “men Lagen är havets härskare”.

Ungefär tusen år senare uppstod Oléronrullarna, som man ibland hänvisar till än idag i domstolar världen över. Otaliga år har passerat sedan lagarna togs fram men trots teknikens framfart är mycket detsamma ute på havet. Inte minst riskerna. Det finns till och med advokater som specialiserar sig på att företräda sjömän som råkat ut för skador och olyckor!

Dagens sjöregler

FN har i omgångar försökt samla världens länder till en gemensam uppsättning sjölagar. Den senaste konventionen hölls 1982 och genom åren har över 160 länder skrivit under.

I de flesta fall gäller ett lands lagar en bit förbi dess kust enligt “12-mile limit” (12 miles är drygt 19 kilometer). Landet bestämmer över havet inom gränsen, vilket också innefattar huruvida det är tillåtet att segla genom eller flyga över det. 

Den som begår brott på öppet vatten ställs vanligen inför domstol i det land som skeppet kommer från. För en del brott, som trafficking och pirataktiviteter, kan dock vilket land som helst ta på sig fallet och pröva förövaren, antingen i sin egen domstol eller en internationell domstol. Därmed inte sagt att det inte brukar uppstå förvirring angående vem som ska prövas var, till exempel om en person från ett land begår ett brott på ett skepp från ett annat.