Visste du att kreativa människor föredrar lite snedställda bokstäver, medan exklusiva varor och snofsiga restaurangmenyer helst ska skrivas med svårlästa typsnitt? En font, alltså ett typsnitt, kan säga mycket om oss – samtidigt som de fonter vi ser varje dag är väl genomtänkta. Inom marknadsföring och media väljer man typsnitt som bevisat tilltalar målgruppen.

Förtroende och kontroverser

Rena och raka typsnitt inget förtroende. Den oslagbara ettan är Baskerville, medan Comic Sans hamnar lägst på skalan med dess barnsliga design. Comic Sans uppfanns på 90-talet av Vincent Connare med syftet att användas i dataprogram för barn. Vissa anser att typsnittet är så clownigt creepy att det borde förbjudas, medan lärare och föräldrar brukar tycka att det är användarvänligt för knoddar. Connare själv har kallat fonten för “mitt bästa skämt” och tycker att kontroversen är rätt kul.

Första fonten fick banta

Under medeltiden uppstod den första fonten, som går under namnen Textura, Blackletter eller Gothic. Typsnittet utvecklades av munkar som skrev och kopierade manuskript. När Gutenbergs tryckpress uppfanns 1436 användes just den fonten, som fortsatte dominera i ett par hundra år till. De första förändringarna hade med tjockleken att göra, då tryckare snabbt insåg att det var billigare med smala bokstäver – som sparade på dyrbart bläck och papper.

Romarnas Times New Roman

Fontens historia går dock längre tillbaka i tiden än så. Antika romerska inskriptioner var ofta smala – stenhuggarna hade varken tid eller ork att lägga så mycket arbete på varje tecken. Fonts som Garamond, Georgia och Bodoni kommer alla ur antika inspirationskällor, men det mest berömda exemplet är Times New Roman. Typsnittet fick sitt namn dels från de gamla romarna, dels från den engelska tidningen The Times. Tryckaren Stanley Morison hade kritiserat tidningen för sin ”billiga design” och fick då i uppgift att hitta på något bättre. Sagt och gjort! År 1931 lanserades hans nya font, som än idag används av bland annat nämnda Time Magazine och Vogue.

Steve Jobs tar över pennan 

Med datorernas genombrott på 1900-talet kom behovet av nya typsnitt. Bläcket var inte längre högsta prioritet, utan istället hur lätt det var att läsa bokstäverna på skärmar. Den första digitala fonten, skapad av Rudolf Hell 1968, hade det osexiga namnet Digi Grotesk. Texten var liten och svårläst, men det skulle dröja ända till 80-talet innan mer läsvänliga typsnitt gjorde entré. 

Självaste Steve Jobs designade några av de första digitala typsnitten och kom också på den geniala idén med font-menyer – där användaren själv fick välja font efter eget tycke. Ser du en font vars namn är en stad, som Venice eller Geneva, är det förmodligen ett av Jobs alster. Han brukade namnge typsnitt efter sina favoritplatser.

Fonten som dumpades

Idag finns hundratusentals typsnitt men vissa sticker ut, främst på grund av deras skapare. Exempelvis Gill Sans, som designades av den brittiska konstnären Eric Gill (1882-1940). Länge användes den uteslutande av British Railways, BBC och Penguin Books. På 80-talet blev det känt att Gill utnyttjat familjemedlemmar sexuellt, och många tog avstånd från hans bokstäver.

Fick font-revansch

Futura uppfanns på 1920-talet av tysken Paul Renner, som ville uttrycka sin tidsera med ett modernt typsnitt. Renner var en stark nazistmotståndare och tvingades fly till Schweiz på 30-talet. Trots försök till bojkott spreds hans bokstäver världen över och används idag av allt från företag som Volkswagen och Absolut, till filmen ”V for Vendetta” – och Stockholms gatuskyltar.