Vandrar vampyrer bland oss?
Sex, blod, pengar och skräck. De hisnande berättelserna om Dracula har inspirerat allt från konst till dataspel. Men finns det någon sanning i berättelsen om den transsylvanska greven – och kan han vandra bland oss än i dag?
I alla kulturer finns sagor om figurer som bryter naturens lagar och lurar döden. Den egyptiska Osiris blev mördad men återuppstod, de gamla grekerna trodde att den som drack ambrosia fick evigt liv och i nordiska sagor gav Iduns äpplen evig ungdom.
Under medeltiden kom berättelser om kungligheter, grevar och grevinnor som uppnått odödlighet. Så småningom kom historier om personer som dött men tagit sig ur sina gravar och mördat människor genom att suga deras blod. Ryktet om vampyrer spreds som en löpeld i framförallt Östeuropa. Gravar från 1200-talet visar hur de döda genomborrats av pålar eller fått skäror placerade över halsen. Why? För att inte kunna återuppstå, såklart!
Bryter tabu
Under 1700-talet blev det allt vanligare att unga aristokrater och rikemanssöner reste runt i Europa på en så kallad “grand tour” för att utbilda sig. Egentligen handlade det nog mest om att festa till det långt ifrån föräldrarna, men samtidigt gav resorna nya influenser från främmande kulturer. Det var nu de första vampyrberättelserna började publiceras.
Ofta handlade de om tabubelagda ämnen som förbjuden kärlek och homosexualitet. Den populäre Lord Byron (vars dotter blev världens första dataprogrammerare) skrev i början på 1800-talet en dikt om en blodsugande vampyr och 1897 kom Bram Stokers populära roman Dracula ut.
Stokers Dracula är till en stor del en produkt av det viktorianska England, där undertryckt sexualitet grodde parallellt med spridningen av syfilis. Här fanns också ett kvinnligt “hot” om att kräva fler rättigheter, såväl som nya idéer från vetenskapen som satte dåtidens religiösa ideal i gungning. Greve Dracula blev en symbol för allt som går emot det traditionellt välordnade.
Lever än idag?
Enligt vissa litteraturforskare är Dracula baserad på den rumänske fursten Vlad III Dracul som levde på 1400-talet. Han ska ha varit en intelligent men extremt hård regent som dödade sina fiender genom att spetsa dem på pålar. Han blev känd som Vlad Pålspetsaren medan namnet Dracul var ett smeknamn han fått genom Drakens order, som kämpade mot det osmanska riket.
Hur mycket Stoker kände till om Vlad Dracul är okänt, men han lär åtminstone ha lånat namnet åt sin huvudkaraktär. Det spöklika slottet i berättelsen har ibland identifierats som slottet Bran, som också marknadsförts som Draculas hem av den rumänska regeringen. Stoker och Vlad har dock ingen koppling till det.
En annan”odödlig” mytomspunnen man är Greven av Saint-Germain som levde på 1700-talet och sysslade med musik, alkemi och mysticism. Han var excentrisk, snygg och en fantastisk historieberättare – det ryktades till och med att han levt på Jesus tid.
Han reste runt i världen som diplomat, rörde sig i hovkretsar och var med i den konspiration som gjorde Katarina den Stora till kejsarinna av Ryssland. När han blev tillfrågad om sin ålder, vare sig det var av Casanova eller franska aristokrater, hävdade han att han var många hundra år gammal. Ända in på 70-talet ska en person ha hävdat att han var greven själv! Vem vet – kanske vandrar en odödlig greve bland oss trots allt?