Det lilla vi vet

För ungefär 60 000 år sedan lämnade de första homo sapiens den afrikanska kontinenten och tog sig österut. Några hamnade på ön Norra Sentinel, och dagens invånare anses vara deras direkta ättlingar. De lever fortfarande som jägare och samlare, är kortväxta men muskulösa, sover på marken och går omkring nästan helt nakna. Ingen vet exakt vad för slags språk de talar, och när man försökt göra folkräkningar har man kommit fram till att de kan vara allt från 50 till 400 individer.

Oupptäckta i tiotusentals år

Fram tills på 1700-talet var det ingen som hade den blekaste aning om att sentineleserna existerade. Ett skepp som tillhörde det Ostindiska kompaniet konstaterade att det syntes ljus på ön år 1771, men det skulle dröja ytterligare 100 år innan någon faktiskt gick iland. År 1867 gick ett skepp på grund utanför ön och alla ombordvarande tog sig till en strand där de blev kvar i flera dagar. Den tredje dagen attackerades de av nakna, småväxta människor men lyckades försvara sig med hjälp av stenar och pinnar.

Den första kontakten

År 1880 gick en brittisk officier vid namn Maurice Portman i land på Norra Sentinel i syfte att utforska ön och hitta de mystiska lokalinvånarna. De hittade övergivna byar men lyckades så småningom fånga in några barn och två vuxna. Så fort britterna kom tillbaka till sin hamn började sentineleserna insjukna, och de vuxna avled snart. Förskräckt skickade Portman tillbaka barnen till ön i ett skepp fullastat med gåvor. 1896 lyckades en förrymd fånge gå i land på ön, men hittades genomborrad av pilar. Några år senare råkade en man från stammen driva över till en annan ö där en annan stam bodde. När Portman upptäckte den skeppsbrutne sentinelesern hjälpte han honom att segla hem, men mannen blev genast attackerad och fick vända om igen.

Nya försök

Efter det här lämnades sentineleserna mer eller mindre i fred, men mot slutet av 1960-talet blev en indisk antropolog så nyfiken på stammen att han bestämde sig för att göra ett besök. Han studerade sentineleserna på respektfullt avstånd med hjälp av en kikare. Några år senare dök ett team upp från National Geographic som lyckades ta de första bilderna på stammen som står på stranden och hotar med sina pilbågar. Under de följande årtiondena kom olika försök till närmanden, och medan vissa lyckades bemöttes andra med extrem fientlighet, trots att de haft med sig gåvor. År 2006 dödades två fiskare som kommit för nära.

Fallet John Allen Chaw

2018 bestämde sig en ung amerikan, John Allen Chaw, för att besöka sentinelserna. Han var en kristen missionär vars livsmål var att konvertera befolkningen. Chaw hade med sig gåvor men blev beskjuten ganska snabbt – en pil genomborrade den bibel han hade i famnen. Chaw försökte upprätta en kontakt flera dagar i rad, och den tredje dagen bad han båtbesättningen att lämna honom på ön. Dagen efter hittades hans döda kropp på stranden.

Let them be

Efter Chaws död diskuterades det hetsigt i media huruvida sentinelserna skulle åtalas för Chaws död och vad man skulle göra åt den fientliga urbefolkningen. Fallet lades ner och ön har klassificerats som en av världens farligaste. Men även besökare är farliga för sentinelserna. Isolationen har gjort dem känsliga för sjukdomar och en vanlig förkylning skulle kunna utplåna hela stammen. Sedan 1950-talet är det därför förbjudet att närma sig ön mer än fem sjömil (ca 9km) utan tillstånd, och så lär det förbli.

Grannfolket Jarawa – riskerna med öppenhet

I samma ögrupp som Norra Sentinel finns det flera andra stammar, och en av de närmaste kallas Jarawa. Även de har levt isolerat, men sedan 1990-talet har de börjat ha allt mer kontakt med omvärlden. Idag finns det endast 270 medlemmar kvar av stammen som valt en vänligare kommunikation och därför fått ökad handel och medicinsk vård. Tyvärr ignorerar många resebyråer besöksförbudet och varje år kommer det hundratals turister på besök, vilket liknats vid människosafarier. Risken för sjukdomar hänger över stammedlemmarnas huvuden och myndigheterna kämpar för att låta Jarawas vara i fred. Det har blivit tydligt att även om det kan vara fördelaktigt att vara öppen, måste detta ske med respekt och hänsyn till bevarandet av de ursprungliga kulturerna och skyddet av invånarnas välbefinnande.