Minns du de suddiga bilderna på paradisstranden – där flera män stod så gott som nakna med spjut i sina händer? Det var 2018 som missionären John Allen Chau dödades av befolkningen som länge levt isolerat på en indisk ögrupp. Chau, som ville konvertera dem till kristendom, dödades under sitt närmande mot ön – vilket blev en världsnyhet. Snart började det ryktas om att han blivit uppäten av stammen, något som numera bekräftats vara falskt. På det håll där kannibalism förekommit har den i allra flesta fall numera upphört. Men, det finns undantag…

Här äts människor

Korowaifolket på Nya Guinea hävdar att de fortfarande stoppar i sig en och annan tvåfoting under ritualer.

På 90-talet fann man även några i den brasilianska slummen som livnärt sig på andra människor. Under fattigdom och svältperioder kan kannibalism förekomma över hela världen. Då i syftet att överleva – och alltså inte för hämnd som det blev för…

…den rika Michael Rockefeller

Under en resa till Nya Guinea 1961 kapsejsade båten som Michael Rockefeller, son till New Yorks guvernör och del av den pangrika släkten, färdades i. Rockefeller simmade mot land men återsågs aldrig igen. Rykten florerade: hade han gått med i urbefolkningens samhälle eller blivit dödad av den? Långt senare berättade medlemmar i Asmat-stammen att Rockefeller dödats som hämnd för det lidande som vita män åsamkat dem. De hade dessutom ätit upp honom – för att återta den kraft de förlorat. Föreställningen om att man kan få energi genom kannibalism kan spåras ända tillbaka till…

…kannibalismens begynnelse

Såväl neandertalare som homo sapiens ska ha ätit sina egna vid ritualer och högtider. Många har också utövat kannibalism för att få superkrafter – eller sörja sina förfäder. En vanlig föreställning har varit att man kan överta en viss individs personlighet och styrka genom att äta upp denne. Förr var det också vanligt att dricka sina fienders blod för att visa vem som hade makten. Maorifolket och aztekerna åt för länge sedan människor som en del av en ritual, tibetanska munkar gjorde piller av mänskligt kött och i Europa och Nordamerika slukade man mediciner som bestod av malda mumier under 1700- och 1800-talet.

Den hårresande upptäckten

Ordet “kannibalism” kommer från upptäckaren Christofer Columbus. Under en resa till Västindien mötte han en stam som kallade sig cariber eller kaliner, ett namn som sedan blev till “kannibaler”. Stammen brukade äta sina egna och dess (något förvanskade) namn blev därför synonymt med människoätande. Men! Ordet används också för andra arter som äter varandra – såväl i djur- som växtriket. Över 1 500 djur äter sina gelikar; däribland schimpanser, lejon, spindlar och fiskarter. När människor är kannibaler heter det anthropofagia, det grekiska ordet för människoätande.

Demens av (h)järntillskott?

Det finns hälsorisker med kannibalism – även för den som inte blir uppäten. Personer som levt i samhällen där man äter människokött drabbas ofta av neurologiska sjukdomar som liknar galna ko-sjukan eller svår demens. Enligt forskare gäller detta dock bara när man konsumerat hjärnan – resten av kroppen är tydligen okej att laga middag på.

Kannibaler på nära håll

Symbolisk kannibalism pågår i varje kyrka idag. Inom kristendomen firas nattvarden med bröd och vin som representerar Jesus kött och blod. Bland protestanter är det en symbolisk handling, men inom katolicismen säger man att det faktiskt är på riktigt. När antikens romare fick höra att de kristna satt och åt sin frälsares kött förfärades de. To be fair var romarna själva inte främmande för en hel del brutalitet…

Fiktion som verklighet fortsätter fascinera

I 200 år har nordeuropeiska små knoddar storögt lyssnat på en berömd kannibalsaga med skräckblandad förtjusning: berättelsen om Hans och Greta. En häxa lurar in de hungriga barnen i sitt hus, byggt av kakor och godis, för att sedan börja göda Hans för att göra honom till ett rejält skrovmål. I filmen “Alive” från 1993 får vi ser hur överlevarna efter en flygkrasch i de snöiga Anderna lyckas överleva genom att äta dem som dött i olyckan.

Alla kannibaler, verkliga och påhittade, fortsätter fascinera generation efter generation. Sker det ett mord där någon ätit kroppsdelar hamnar det garanterat på löpsedlarna. Och vem kan slita blicken från Hannibal Lecter i “När lammen tystnar”?

Sugen på att läsa mer på ämnet?
Missa inte “Är det värt att äta sin egen skinka på en öde ö?”