En frukt av rang

Ananasen kommer ursprungligen från Sydamerika. Det var inte förrän Columbus dök upp i Guadeloupe (yes, det är även den kända melonens hemmamark) i slutet av 1400-talet som européer stötte på frukten för första gången. Det skulle dock dröja innan den spred sig i Europa eftersom den oftast hann ruttna under transporten över Atlanten. Den gick inte heller att odla i vårt kalla klimat. Som med alla exotiska saker blev ananasen därför mycket eftertraktad. Det gjordes många försök att driva upp den i växthus i Europa. På de flesta språk fick frukten heta ananas, vilket högst troligen kommer från det sydamerikanska ordet för ädel frukt –Nanas. På engelska fick den däremot namnet Pineapple, pinje-äpple, förmodligen på grund av att den liknar kottar från pinjeträd.

Ananas-manin bryter ut

Under de följande århundradena blev ananasen en symbol för rikedom och status. Samhällets toppskikt gjorde allt i sin makt för att lägga vantarna på frukten. Det finns flera berömda målningar, byggnader och smycken med ananasmotiv från tiden. 1600-talskungen Karl II av England lät bland annat måla ett porträtt av sig själv där han blir erbjuden en ananas av en knäböjande man. Århundradet därefter fick den franske kungen Ludvig XV och den ryska kejsarinnan Katarina den stora flera ananaser i gåva – och ananashajpen var ett faktum.

De som hade råd hyrde frukten till sina fester. Att äta den var det inte tal om för de flesta. Istället fick den tjäna som dekoration, till exempel som överdådiga blomsterarrangemang eller isskulpturer. Efteråt lämnades den snällt tillbaka till uthyraren.

Odling på europeisk mark

Svårigheten med att odla ananas var att hitta den perfekta balansen mellan fukt och värme. Försök på försök gjordes, rika aristokrater tävlade i att bygga växthus där frukten skulle frodas. På 1700-talet hade man äntligen listat ut hur frukten kunde odlas i värme utan att ruttna – vilket ledde till gyllene affärer. Ananasen var fortfarande svindyr och många valde att hyra den, men allteftersom sjönk priserna till nivåer som åtminstone rika människor kunde hantera. Tänk en middag på en Michelin-restaurang, ungefär. Den dyrbara frukten blev också föremål för stölder. Det finns exempel på brittiska ananastjuvar som dömts att deporteras till Australien – i ett år per varje stulen frukt.

Den hetaste designtrenden

Eftersom det fortfarande var så dyrt med ananas utvecklades ett mode inom design och formgivning med frukten som huvudtema. Tapeter, dukar och broderade kuddar tillverkades, ljusstakar och karaffer utsmyckades och till och med byggnader dekorerades med ananasdetaljer. Självfallet fanns det också smycken, kläder och accessoarer med ananasmotiv. Det designades även serveringsfat och särskilda piedestaler som gjorde att ananasen kunde visas upp på det mest optimala sättet – inte helt olik champagnekylare på stativ. Det gjordes till och med gravstenar med ananasmotiv, och i kristen konst blev den en symbol för välgång och evigt liv.

All good things come to an end….

Runt år 1900 tog en företagsam amerikan vid namn James Dole på sig att odla ananaser på regelrätta plantager på Hawaii. Det lilla klistermärket på dina bananer som det står Dole på? Japp, that’s the one.  James Dole tog över hela marknaden och fick smeknamnet “Ananaskungen”, vilket han bar med stolthet. Dole var en extremt företagsam man. Han lät också utveckla maskiner som snabbt kunde skala och skiva flera ananaser på en gång. Företaget har idag odlingar över hela världen.

I och med Doles initiativ och framgångar blev ananasen snart tillgänglig för alla, och den äts idag i många olika former: som den är, som juice, i bakverk, matlagning och… som hett omdebatterad pizzatopping. Den brittiska designern Stella McCartney har använt den som en symbol för feminism, med dess tuffa yta och söta innanmäte. Frukten är, som vi vet, fortfarande enormt populär!