Bilen kränger fram på den franska landsvägen utanför staden Digne. Framför ratten sitter Max Waem, en belgisk tolk som arbetar för tyska säkerhetspolisen. I baksätet sitter en brittisk agent vid namn Francis Cammaerts tillsammans med tre andra motståndsmän. Han tror att de är på väg till sin avrättning. Plötsligt dyker en skugga upp på vägrenen. Bilen stannar och snart ser Cammaerts att det är Christine Granville som står där. De är räddade! 

En månad tidigare hade Granville lyckats landa med fallskärm i det ockuperade Frankrike. Hon hade dessutom fått Waem att desertera för att de tillsammans skulle rädda Cammaerts och hans tre kollegor. Det var varken första eller sista gången som Christine Granville med djärvhet, list och god organisationsförmåga lurade tyskarna. 

Vem var Granville? 

Hon föddes som Krystyna Skarbek i Polen 1908, med en greve till pappa och en språklärare till mamma. Hon gifte sig med en affärsman, men äktenskapet varade bara ett halvår. Livet som hemmafru var inget för henne. Det fanns ju så mycket spännande saker i världen att göra! Till exempel åka skidor vid polsk-tjeckoslovakiska gränsen och smuggla lite cigaretter under tiden. 

Nästa äktenskap blev med en polsk diplomat, men även det sprack. Nu hade också Hitler hunnit anfalla Polen. Fast besluten att agera tog hon sig till London för att bli SOE-agent – alltså jobba åt den brittiska underrättelsetjänstens avdelning för specialoperationer. Nu var hon Storbritanniens första kvinnliga agent! Kodnamn? Granville. Christine Granville. 

Churchills favoritspion 

Vad agenten Granville pysslade med under andra världskriget skulle kunna sammanfattas så här: smugglade förnödenheter över gränser, vägledde krigsfångar och motståndsmän, blev tillfångatagen av Gestapo men lurade tyskarna att hon hade tuberkulos och inte kunde sitta tillsammans med andra fångar, satt i husarrest, flydde från Gestapo, hoppade fallskärm över Frankrike och fritog den engelska agenten Francis Cammaerts. Granville blev en av Storbritanniens mest hyllade agenter. En del hävdar att hon var Churchills favoritspion. 

Vad hände sedan? 

Efter kriget hankade sig Granville fram på tillfälliga jobb. Hon hade en kort kärlekshistoria med en man som hette George Muldowney, innan hon förlovade sig med Andrew Kennedy som hon arbetat med under kriget. Det kunde inte den svartsjuke Muldowney acceptera, och är det något vi vet är det att svartsjuka män är livsfarliga. 1952 mördade mannen som kände sig sårad den kvinna som lurat döden oräkneligt antal gånger under sina hjältedåd i kriget – med ett knivhugg i bröstet. 

Hjälte eller förförisk femme fatale? 

“She flirted with men and with death!” löd rubriken i en brittisk tidning efter hennes död. Å ena sidan beskriver det kanske Granvilles liv ganska bra. Hon hade flera romanser och genom hela andra världskriget tog hon den ena risken efter den andra på tyskockuperad mark. Men med hennes halsbrytande gärningar för frihet och demokrati hade ordet hjälte inte varit helt fel i den där rubriken. För hjältinna det var hon, och hjältinna det är hon! Hur många karlar hon än må ha blinkat åt på vägen.