Enronskandalen

Ett av de största fallen briserade 2001 – när framgångsrika energibolaget Enron, som utnämnts till “USA:s mest innovativa företag” sex år i rad, ansökte om konkurs. Det kröp fram att tre nyckelfigurer i företagsledningen: Jeff Skilling, Ken Lay och Andy Fastow, sålt av Enron-aktier för miljontals dollar före kollapsen. Ett märkligt sammanträffande tyckte utredare som kunde slå fast att trion, på grund av att de haft information om att företaget skulle haverera utan att säga något, gjort sig skyldiga till insiderhandel.

Genom att studera männens bokföring, medieutspel och interna kommunikation stod det också klart att de länge känt till läget och blåst upp siffror för att själva kunna dra nytta av det. Tusentals anställda förlorade såväl jobb som pensioner vid konkursen. Hur det gick för blufftrion? Lay dog av en hjärtattack, Fastow fick sex års fängelse och Skilling sitter fortfarande bakom lås och bom med ett 24 år långt fängelsestraff.

Porr-bulvanen

Om man vill vara listigare än herrarna ovan kan man väl outsourca sin insiderhandel till någon utan koppling till företaget, någon som ingen ens vet existerar i ditt liv, så slipper allt falla tillbaka på en själv om (eller när) shit hits the fan tänker du?

Kanske var det så James McDermott Jr, som på 90-talet drog in 40 miljoner om året på Wall Street som vd för investmentbanken KBW, resonerade. Kanske agerade han av pur förälskelse.

Huruvida McDermott själv tjänade pengar på den insiderhandel han dömdes för 1999 är nämligen oklart. Någon som dock drog in stålar på information som McDormatt hade var hans hemliga älskarinna – porrskådespelaren Kathryn B. Gannon, a.k.a “Marilyn Star”. McDormatt greps efter att utredare intresserat sig för porraktrisens lönsamma handel med värdepapper. Det visade sig att McDormatt tipsat henne om företagets kommande bolagsköp, så att hon kunde investera i dem innan värdet sköt i höjden.

Hon tjänade runt en miljon kronor på infon och dömdes även hon för insiderhandel. Man behöver nämligen inte själv vara med i ett företag för att räknas som “insider”. Det räcker att du har information om ett bolag som inte offentliggjorts för allmänheten – och använder den för att gagna dig själv eller någon annan.

En ohelig allians

Vissa är mer benägna att få förhandsinformation än andra, nämligen journalister. En reporter som lät sig förföras av möjligheterna i att bevaka finansvärlden var kolumnisten R. Foster Winans på affärsmagasinet The Wall Street Journal. Rollerna var dock i detta fall ombytta. Winans läckte själv information om vilka företag han skulle nämna i kommande spalter till en aktiemäklare, som då kunde handla utifrån informationen innan den publicerades – och ge Winans en del av vinsten.

Upplägget avslöjades dock och Winans fick nio månaders fängelse för insiderhandel. Fallet var dock knepigt och gick hela vägen till högsta domstol. Detta eftersom Winans inte satt på någon “insideinformation” om företagen han skrev om. Men en aktie som dyker upp på sidorna i en högt ansedd tidning kan få en rejäl skjuts. Att i förväg få icke-offentlig information om vilka företag som skulle nämnas gav mäklaren en olaglig fördel, löd domen.