Kommunistvecka. Monta. Tjejvecka. Hissa den japanska flaggan. Tant Röd. Lingon i kanoten. Metaforerna för mens är oändliga och enligt språkexperter är det typiskt för tabulagda ämnen. Apropå “tabu” så härstammar faktiskt ordet från det polynesiska ordet för menstruation, tupua – som myntades för över 2 000 år sedan. 

Mens har både setts som tecken på fruktbarhet och på synd, beroende på kultur och trosföreställningar. Än idag får menstruerande kvinnor inte gå in i hinduiska tempel eller närvara vid dop och bröllop i vissa ortodoxa kyrkor. Bland azteker och mayaindianer ansågs tvärtom kvinnor vara extra värdefulla under de dagar de blödde. Men, hur har vi tagit hand om själva blodet?

Antika uppfinningar 

Under antiken tog kvinnor till trasor eller tvättsvampar. De gamla egyptierna hade tamponger som bestod av hårt ihoprullade bomulls- eller papyrusbitar. Det tyckte grekerna och romarna var en bra idé, och tillverkade egna varianter med bomull som rullats runt träpinnar (ouch!). På andra sidan jordklotet fyllde kinesiska kvinnor små tygstycken med sand för att absorbera blodet. 

Medeltida mossighet 

Under medeltiden blev allt lite knepigare. Dels blev attityden mot menstruerande kvinnor hårdare, dels blev det svårare att samla upp blodet. Många hade inte råd med bomull och därför fick gamla tygremsor duga. Hade man inte tillgång till det fick det bli mossa eller träspån. Under vikingatiden användes även fårull och djurhudar. För de som saknade möjligheter till mensskydd fick blodet helt enkelt flöda. 

Menstruationsbältets entré

Med vetenskapens utveckling började man under 1800-talet  inse att det fanns mikroorganismer som gjorde människor sjuka. Att gå omkring med gamla smutsiga, blodiga tygbitar mot underlivet var ju inte det mest hälsosamma, och nu försökte man hitta bättre lösningar. En föregångare till menskoppen uppfanns, där kvinnor fick fästa en metallkopp mellan benen med hjälp av snören. En annan variant bestod av en sugdyna, eller vikta tygbitar som fästes vid ett bälte eller en gördel. 

Revolutionerande underbyxor 

Under 1800-talet kom även flera nya typer av underbyxor som lät kvinnor hålla sina sugdynor eller tygbitar på plats utan bälten. Genom att virka egna fodral som fylldes med bomull eller tyg, kunde kvinnor placera sina mensskydd i trosorna. Det var inte bara bekvämare än bälten – det var också mer diskret. I början av 1900-talet blev det vanligare med dambyxor, och då fanns det inte plats för stora bälten och snörningar. 

Diskreta förpackningar

De första moderna bindorna började tillverkas på 1920-talet. Till en början sålde de dåligt eftersom kvinnor tyckte att det var pinsamt att köpa dem. Det här fick Johnson & Johnson nys om, och började producera diskreta förpackningar – som inte skvallrade om innehållet. Gummikoppar, väldigt lika de vi har idag, uppfanns också nu. Tamponger blev samtidigt allt mer populärt, men de läckte ganska mycket. På 30-talet uppfanns särskilda införingshylsor så att kvinnor skulle “slippa” vidröra sina kön, men ogifta varnades för att de på så vis skulle kunna förlora sin oskuld. 

Blessed be the tejp

I mitten av 1900-talet började engångsskydd tillverkas i form av bindor och tamponger som man slängde eller spolade ner i toaletten. Det dröjde ändå nästan till 70-talet innan kvinnor kunde lägga menstruationsbältet på hyllan en gång för alla, eftersom tejpremsor för bindor äntligen uppfanns. Med ökad miljömedvetenhet väljer allt fler idag mer hållbara alternativ, exempelvis menskoppar, bindor i återanvända material eller menstrosor som går att tvätta. 

Blått blod

Tabut finns fortfarande kvar. Det märks inte bara i att många tycker att det är genant att prata om mens, utan också hur mensskydd avbildas i media och reklam. I USA dröjde det ända tills 1985 innan ordet mens sades på tv (av Courtney Cox) och fram tills för bara några år sedan visades bindors uppsugningsförmåga med blå vätska i svensk reklam. Libresse drog 2016 igång en kampanj för att få till en ändring genom att visa rött blod och kvinnor som inte skämdes för det. Resultatet? Ett guldlejon i Cannes. 

Period Poverty – Mensfattigdom 

I snitt lägger vi 70 000 kronor på mensskydd under vår livstid. Runtom i världen har ungefär 500 miljoner kvinnor inte råd med dem alls. I vitt skilda länder som Etiopien, Kenya, USA, Indien, Nya Zeeland och Storbritannien väljer flickor och kvinnor att stanna hemma från skola och arbete när de menstruerar, vilket påverkar utbildning och inkomst negativt. 2020 blev Skottland först med gratis mensskydd och förhoppningsvis kommer fler följa efter!

Bonus facts!

Trots alla sina namn är mensen knappast ett kärt barn. Själva ordet mens har vi fått från latinets ord för månad, mensis. Tampong är ett gammalt franskt ord för propp eller plugg, medan varumärket o.b. kommer från Tyskland och står för “ohne binde”, utan bindor.

Endast ett fåtal av världens däggdjur menstruerar: människor, primater, fladdermöss och vissa näbbmöss.

Psst vill du har väl inte missat vårt avsnitt om mensskydd? Lingon i kanoten