Därför är luktsinnet viktigt

En doft kan även låta oss återuppleva alla möjliga känslor och tillfällen; en stund i trädgården på lantstället, mormors garderob, solsemester på stranden, första kärleken och sensuella nätter. Men att kunna skilja på goda och dåliga lukter är också en del av vår överlevnadsförmåga. Saker som är potentiellt hälsovådliga, som ruttnat eller blivit avslagna, luktar illa och får oss att komma ihåg vad vi bör undvika i framtiden. Låt oss inte gå in på detaljer som att det som de facto luktar illa (exempelvis en prutt eller poop) är molekyler som färdats genom luften – som, när de når vår näsa, kommer från någon annans tarmar. Låt oss istället fördjupa oss i de goda dofterna som kan lyfta våra humör och göra oss tilldragande för potentiella partners.

De första dofterna

Vem som uppfann den första parfymen är det ingen som vet, men redan för 5 000 år sedan var det vanligt att människor i Mellanöstern och Asien brände väldoftande kryddor och blommor, samt kolade träslag för att få fram rökelse. Rökelsen användes framförallt i religiösa sammanhang men så småningom började egyptierna även tillverka väldoftande skönhetsprodukter. På fester var det populärt att sätta en liten parfymerad vax-kon på huvudet som sedan fick smälta under kvällens lopp och ge en härlig doft av mysk över hår och kropp. Arkeologer har funnit recept på olika parfymer i egyptiska tempel –  med myrra, kardemumma och olivolja. Det verkar som om prästerna tillverkade dem för att hedra gudarna, men också för att tjäna pengar genom att sälja dem till folket.

Handeln med parfymer spred sig vidare över hela Medelhavet och både grekerna och romarna älskade dem. Trots försök att förbjuda fenomenet, som förknippades med lättja och fåfänga, växte marknaden. Beauty boomen hade börjat! För 2 000 år sedan fanns det till och med redan populära varumärken och hela tiden experimenterade man med nya ingredienser från växt- och djurriket, såväl som vackra flaskor och behållare. Kryddiga dofter var särskilt populära och ju mer handelsrutterna bredde ut sig – desto fler ingredienser blev tillgängliga.

Väldoftande vikingar

Med tiden kom parfymerna även ända upp till Norden via handeln med öst. I gravar på Birka har arkeologer hittat parfymflaskor från exotiska länder men det mesta tyder på att de främst användes som handelsvara. Det var desto populärare med parfym i arabvärlden, där hundratals recept och metoder utarbetades. Den främsta handeln pågick dock i Italien, särskilt efter korstågen och Marco Polos resa till orienten, där kryddor och parfymer stod högt i kurs.

Cirka 1370 framställdes den första parfymen med destillerad alkohol, som liknar moderna produkter. På order av den åldrande drottningen Elisabet av Ungern tillverkades vad som skulle bli känt som “Ungerskt vatten” – som ska ha varit så underbar att den över 90 år gamla damen ska ha fått frierier. Upptäckten av Amerika ledde till att européer fick allt fler ingredienser att experimentera med och på 1500-talet började man till sist använda ordet parfym. Ordet parfym “uppfanns” i Frankrike men är egentligen latinskt och består av två delar: per: genom/alldeles och fumare: rökt. Med andra ord något som är genomsyrat med doft från rök – det var ju just genom förbränning som de första dofterna utsöndrats.

Sjukdom och smuts

Från att ha varit en lyxvara började man också använda parfym för att dölja odörer. Européer hade blivit mer och mer ohygieniska redan under medeltiden vilket innebar att folk började lukta illa. De allt billigare parfymerna sprayades på för kung och fosterland. Drottning Elisabet I av England ska ha varit så känslig för allt som luktade illa att hon lät sina anställda spraya alla lokaler hon skulle gå in i med parfym.

Under epidemier trodde man även att parfym kunde få bort smittan. Ludvig den XIV av Frankrikes hov kallades “det parfymerade hovet” eftersom allt – även husdjur, möbler och väggar – sprayades. Söta dofter som vanilj och rosor dominerade.

Vatten från Köln

På 1700-talet pågick en hel del konflikter mellan europeiska länder och under det så kallade Pommerska kriget, som Sverige var inblandat i, belägrade den franska armén staden Köln i Tyskland. Här upptäckte franska soldater ett härligt parfymerat vatten som en italiensk apotekare tillverkade och tog med sig det hem efter kriget. Produkten blev känd som “Eau-de-Cologne” – “vatten från Köln”. Varan finns fortfarande och säljs både i originalförpackning och under samma namn: 4711, vilket var den italienska apotekarens adress.

Intresset för väldoftande varor fortsatte att växa och en av parfymens största supportrar var ingen mindre än Napoleon. Han och hustrun Josephine Bonaparte var så fascinerade att de utsåg en av dåtidens mest framstående parfymexperter, François Rancé, till hovparfymör. För att hedra Napoleon skapande Rancé doften med det passande namnet ”Le Vainqueur”(Vinnaren), en maskulin doft med noter av muskot, lavendel och läder, för att hylla Napoleons erövringar i strid. Därefter skapade Rancé doften “l’Impératrice” (“Kejsarinnan”) i Josephines ära, och även Napoleons mamma fick en doft uppkallad efter sig.

Man kan lugnt säga att celebriteter som Kim Kardashian och David Beckham är sena på bollen (pun intended). Napoleon var först med lansera egna parfymer! Parfymhuset Rancé 1795 existerar än idag, över 220 år senare, och fortsätter tillverka väldoftande produkter i vackra, lite gammaldags flaskor som alla är dedikerade till olika medlemmar i Napoleons familj.

Moderna parfymer

Idag tillverkas parfymer över hela världen men Frankrike räknas fortfarande som ett av de ledande länderna i branschen. Här ligger också världens största doftarkiv. Fenomenet med stora parfymhus som Houbigant och Guerlain började på 1800-talet. Vilket land de tillhörde påverkade valet av ingredienser. I det puritanska, viktorianska England var det till exempel viktigt att vara modest och därför framställdes här diskreta parfymer med lätta, blommiga dofter som jasmin och viol.

Med kemins hjälp lyckades man nu framställa syntetiska dofter, vilket gjorde produkterna mer överkomliga för en bredare publik. Under 1900-talet exploderade parfymmarknaden. Den kanske mest ikoniska parfymen är “Chanel No.5”, både på grund av dess legendariska skapare Coco Chanel och att Marilyn Monroe hävdade att det var det enda hon sov i. Andra extremt populära parfymer från detta århundrade är “Shalimar” av Guerlain, “Opium” av Yves Saint Laurent och “Poison” av Christian Dior – med flaskor som blivit lika kända som dofterna.

Elizabeth Taylors “White Diamonds” från 90-talet blev den första “kändisparfymen” som blev storsäljare. Idag ligger den på femte plats över de mest sålda kändisparfymerna. Ettan är Beyonces “Heat2, följd av J Lo:s “Glow” och Britney Spears “Curious”. För närvarande är fräscha, naturliga dofter mest populära – men vem vet vilka doftupplevelser som väntar runt hörnet?