Påskharen = Jungfru Maria?
Att ägg förknippas med påsk är nog de flesta med på. Men varför äter vi just ägg till påsk, varför kommer de från en hare – och vem är den där haren egentligen?
Råkar du befinna dig i Grekland under påsken kommer du slås av hur allvarsam och religiös högtiden är. Skillnaden från vårt glättiga svenska firande med godis och påskkärringar är enorm! Men, på båda håll är det Jesus uppståndelse som firas och i båda länderna kryllar det av målade ägg.
Varför ägg?
Dels finns en biologisk förklaring till att ägg och påsk blivit synonymt. Hönor börjar lägga årets första ägg när ljuset kommer tillbaka. Ju närmare påsken, desto fler ägg!
Det finns också en symbolisk bakgrund. I många kulturer representerar ägg pånyttfödelse vilket ju passar bra med idén om återuppståndelse. Dessutom finns kulturella förklaringar. Enligt katolsk och ortodox tradition fastar man i 40 dagar innan påsk. Under den tiden får man inte äta något animaliskt vilket gör att det finns ett berg av ägg när fastan är över. Så var det även i Sverige förr, innan vi blev protestanter och slutade med fastan – men fortsatte frossa i ägg. Idag äter svenskar cirka 6 miljoner ägg i timmen (!) på påskafton.
Påskharen parar sig med…sig själv?
Att alla dessa ägg serveras av en hare är ju rätt märkligt. Traditionen är över 300 år gammal och har sina rötter i Tyskland, där man förr trodde att harar kunde föröka sig utan en partner – som exempelvis vissa ödlor, bin och sjöhästar. För de lutherska tyskarna påminde det om jungfru Marias jungfrufödsel och haren blev en symbol för henne.
En annan teori om värpandet kommer från en förkristen germansk myt om en liten frusen fågel som förvandlades till en hare av en gudinna. Haren blev gudinnans bästa vän och behöll sin förmåga att värpa. Troligtvis handlar det dock snarare om ett missförstånd, att barn har trott att äggen de hittade kom från påskharen själv.
Domens hare
Det var inte vilken gullig liten hare som helst som kom på besök vid påsken! Nej, det var en hare som, liksom jultomten, avgjorde vilka barn som varit snälla. De som uppfört sig fick dekorerade ägg och godbitar medan illbattingarna snopet blev utan.
Jakten börjar
De första äggjakterna anordnades på 1500-talet av ingen mindre än Martin Luther. Han lät placera ägg inne i kyrkor och bjöd sedan in kvinnor och barn som fick leta. På den tiden symboliserade jakten hur kvinnor hittade Jesus tomma grav, men snart blev det mer av en rolig barnlek som kopplades till påskharen. Haren blev allt mer generös och utökade gömmorna till trädgårdar och privata hem. Äggjakt är fortfarande populärt i USA och Storbritannien och har blivit alltmer vanligt även i Sverige.
Sverige tuppar sig
Påskharen och de färggranna äggen kom troligen hit via invandrade tyskar i mitten på 1800-talet. Då hade försök att kommersialisera påsken börjat i Tyskland, bland annat med påskkort dekorerade med harar och ägg. Svenskarna, som inte var övertygade om en värpande hare, valde att behålla äggen och godiset – men lät istället en tupp symbolisera påsken.
Gömda juveler
Ryssland nappade också på trenden. På 1880-talet började tsaren ge sin fru exklusiva påskägg dekorerade med guld, juveler och konst. Äggen blev kända som Fabergé-ägg, efter skaparen, och är idag bland de mest värdefulla föremålen i världen. För “vanliga dödliga” var det istället godis och små presenter som gällde. Låtsasägg gjorda av kartong, papper och plast blev allt vanligare och på 1930-talet kom även genombrottet för smågodis i Sverige. Äggen började nu digna av gelébitar och karameller – till tandläkarnas fasa.
Olika färger
Att måla påskägg i färger och mönster är tradition i många länder, men vilka färger som används varierar. I Grekland är äggen röda, en symbol för Jesus blod, medan tyskarna istället väljer fruktsamhetens gröna kulör. Svenskar gillar många färger, något man tror beror på att man förr tog med äggen till kyrkan för att få dem välsignade. Då ville man att äggen skulle vara extra fina såklart, ungefär som att ha söndagskläder. Dessutom skulle de ju bli gåvor till nära och kära – en tradition som överlevt in i våra dagar, till både små och storas glädje!