Hur en skattefälla förvandlades till en guldgruva

Sarah Rector föddes i Oklahoma 1902. Eftersom båda hennes föräldrar var ättlingar till ursprungsamerikaner från Muscogee-stammen var de, Sarah och hennes fem syskon klassade som “freedmen”, eller släppta slavar. (Det är också en anledning till att Freeman, Fryman och Free fortfarande är populära efternamn i USA). Därmed hade de rätt att äga mark som de fick tilldelad sig enligt “The Treaty of 1866”.

Men vad som låter som en gåva var mest en börda: den bit mark på drygt en halv kvadratkilometer som gavs åt Sarah Rector var i princip obrukbar, med jord där knappt något kunde växa. Den bördigare jorden var nämligen till för stammedlemmar och vita. Dessutom var familjen Rector tvungna att betala skatt för marken, som de ju inte hade någon användning för! Och när Sarahs pappa därför försökte sälja marken fick han nej, och de var fast med sin skattefälla.

Åtminstone fram till 1911 då fadern bestämde sig för att hyra ut marken till ett oljeföretag. Två år senare visade det sig att Sarahs till synes undermåliga bit mark hade dolt en så kallad “gusher” – en oljekälla så stor att oljan inte behöver pumpas upp ur marken då den formligen sprutade fram! Skatten som familjen fått betala för marken låg på 30 dollar om året. Nu tjänade Sarah 300 dollar – om dagen.

Eftertraktad och diskriminerad

Rectors rikedom blev snart en snackis världen över, och drösvis med människor vände sig till den nu tolvåriga flickan och ville låna pengar eller till och med gifta sig med henne.

Samtidigt gick ryktena täta. Bland annat sades det att hon i själva verket var en vit flicka som hölls fast i fattigdom medan hennes mark missköttes av hennes förmyndare, en bekant till familjen vid namn T.J Porter. Sarah och hennes familj utsattes nämligen inte enbart för diskriminering på grund av deras hudfärg eller Sarahs rikedomar – hennes egna föräldrar ansågs senare inte som godtyckliga förmyndare till en sådan välbärgad dotter. Den uppgiften skulle gå till någon mer “välansedd” – och vit. Vilket ledde till att Porter fick ta över förmyndarskapet, medan Oklahomas lagstiftare försökte få Rector att klassas som vit rent juridiskt. Detta så att hon skulle få åtnjuta privilegier som att åka första klass på tågen.

Uppmärksammad och stöttad

Rectors fall uppmärksammades även i den afroamerikanska tidsskriften The Chicago Defender. Deras artikel fick i sin tur några av dåtidens främsta förkämpar för afroamerikaners rättigheter att fatta intresse för Rectors situation. Det visade sig nämligen att Sarah själv inte såg mycket av sin förmögenhet under sin nya ekonomiska förmyndare.

En man vid namn James C. Waters Jr., som jobbade för NAACP (National Association for the Advancement of Colored People) skrev till en av organisationens grundare Du Bois angående Sarahs situation, och det i sin tur gjorde att Du Bois lät upprätta en avdelning i NAACP som rörde just barns rättigheter under vita förmyndare.

Aktivisten och författaren Booker T. Washington försökte i sin tur men misslyckades att få till ett byte av förmyndare för Sarah Rector. Däremot kunde han hjälpa henne att få mer kontroll över sin mark och sina pengar, få en bra utbildning och skaffa ett nytt hus åt sig och sin familj.

Vuxenlivet och arvet efter Sarah Rector

Utbildad och stenrik flyttade Sarah tillsammans med sin familj till ett stort hus i Kansas City runt år 1920. Artonåringen hade inte suttit sysslolös på sin förmögenhet, utan vid det här laget ägde hon bland annat flera företag, aktier och ännu mer mark.

Rector levde ut sitt miljonärsliv med fina bilar, dyra kläder och flärdfulla fester. Bland hennes partygäster som bjöds in till “the Rector House” fanns berömda jazzmusiker som Count Basie och Duke Ellington.

Sarahs första bröllop som ägde rum runt 1920 var däremot inget storslaget – de enda gästerna var hennes mamma och brudgummens farmor. Äktenskapet höll i tio år och paret fick tre barn tillsammans innan de gick skilda vägar. 1934 gifte sig Sarah en andra gång.

Trettiotalets börskrasch och den stora depressionen tog däremot ut sin rätt, och Sarah tvingades flytta ifrån sitt äslakde Rector House.

1967 drabbades Sarah av en stroke som avslutade hennes liv, men inte det arv hon lämnade efter sig: kändisskapet som “världens rikaste svarta flicka” som barn, och miljonärska tillika supervärdinna som vuxen; och inte minst personen som inspirerade NAACP att skapa en avdelning för barns rättigheter.

The Rector House i Kansas City står fortfarande kvar, och ägs idag av en ideell organisation som håller på att restaurera huset och göra det till museum och kulturcenter i Sarah Rectors minne.