En tid för hjältar

Elisabet föddes 1560 i ett slott i Ungern. Någon vecka tidigare hade Gustav Vasa dött och i Europa pågick konflikter med det osmanska riket i öst. Elisabets familj var mäktig och under sin uppväxt fick hon höra legenden om sin anfader Vitus, en modig krigare som dödat en drake som härjade på landsbygden. Som tack för sitt hjältedåd fick Vitus ett slott samt namnet Báthory – “den modige”. Släkten Báthorys vapensköld föreställde tre drakklor och genom historien kom många av dess medlemmar att bli framgångsrika krigare och högt uppsatta ämbetsmän. Förutom en, som blev seriemördare.

Dålig start

Elisabet drabbades tidigt av epilepsi, en sjukdom man på den tiden trodde var en slags besatthet. Behandlingarna kunde milt uttryckt vara extrema; patienter tvingades äta kemikalier eller skrapningar från människoskallar och deras läppar gnuggades med mänskligt blod. Epileptiker hölls dessutom ofta gömda på grund av dåtidens stigma. Elisabet själv bevittnade också en hel del tortyr eftersom hennes familj hade som uppgift att hålla ordning på folket å regentens vägnar.

Den första skandalen

Som alltid med mäktiga familjer tyckte folk om att skvallra och enligt “ryktet på stan” sysslade familjen Báthorys med häxkonster. När Elisabet var så ung som 13 ska hon ha fött ett utomäktenskapligt barn som hon fått med en lokal bondpojke. Familjen dementerade ryktet men redan samma år trolovades hon med en 17-årig greve, Ferenc Nádasdy. Han var rik men kunde varken läsa eller skriva och ägnade sig istället åt krig. Elisabet, å andra sidan, hade fått en grundlig utbildning och skötte därför familjens affärer medan maken stred mot osmanerna. Eftersom Elisabets släkt var äldre och mer prominent än Ferenc, tog han hennes efternamn istället för tvärtom – mycket ovanligt på den tiden.

Vändningen

Maken var oftast ute på militära uppdrag och Elisabet hade fullt upp med att sköta slottet och de 17 kringliggande byar hon fått i bröllopsgåva. Slottet Čachtice ligger i en bergskedja i Slovenien och har använts i flera filminspelningar, bland annat den gamla skräckklassikern Nosferatu från 1922, Dragonheart från 1996, Bathory från 2008 samt dokumentärer om Elisabets liv. Så småningom födde hon fem eller sex barn, varav fyra levde till vuxen ålder.

Efter att ha varit gifta i 30 år började Elisabets make få svårare att röra på sig på grund av smärtor i benen. Han slutade dock inte kriga. 48 år gammal dog han plötsligt, mitt under ett fältslag. Elisabets liv tog nu en makaber vändning.

Flickskola med mörka motiv

Efter att maken gått bort öppnade Elisabet ett gynaikeum, en flickskola där unga damer skulle lära sig vett och etikett och förberedas inför livet som hustru. Eleverna kom från välbärgade familjer som ville hitta de mest gynnsamma makarna för sina döttrar. Problemet var bara att flera av de unga kvinnorna inte kom tillbaka. Vissa sågs aldrig någonsin till igen. Dessutom försvann flera tjänsteflickor.

Rykten om vad som egentligen försiggick uppe i slottet började nu spridas. Grevinnan sades tortera och mörda unga kvinnor. Hon sades också ha blivit så besatt av ungdomlighet att hon badade i deras blod. En präst skrev till slut ned anklagelserna i ett brev till kungen och hans ställföreträdare, Georg Thurzo, fick i uppdrag att utreda saken.

Fruktansvärda upptäckter

Idag tror man att så många som 650 kvinnor kan ha mördats och många fler torterats på order av Elisabet. Vittne efter vittne trädde fram under utredningen och till slut hade man 300 personer som var beredda att svära ed på vad de hade hört och sett. Grevinnan och hennes närmaste tjänstemän uppgavs ha slagit, bränt och stuckit sina offer med nålar tills de dog. Man hade sett begravningar ske mitt i natten i trakten och ibland hört skrik från slottet. Efter att ha samlat ihop så mycket bevis han kunde grep Georg Thurzo grevinnan och hennes betjänter. I början påstod han att hon varit mitt uppe i en tortyrsession när han hittade henne, men senare uppgifter tyder på att hon i själva verket satt lugnt och åt middag.

Murades in

Elisabets barn och svärsöner ingrep för att inte hela ätten skulle dras ner i träsket – familjen var trots allt en av landets äldsta och mäktigaste. De betjänter som ansågs ha deltagit i morden torterades och avrättades – men Elisabets eget liv skonades. Hon dömdes istället till att muras in i ett av slottstornen där hon fick mat genom ett hål i väggen.

Vad hände egentligen?

Ingen vet säkert vad som hände i det där slottet på kullarna. Flera historiker menar att Elisabet varken var seriemördare eller sadist – utan föll offer för makthungriga män som ville åt hennes rikedomar. Kungen själv var skyldig henne en enorm summa men slapp betala när hon dömdes. Det fanns också både politiska och religiösa konkurrenter som ville minska familjens politiska inflytande. Andra stödjer sig på mängden av vittnen och menar att hon visst var en psykopat som njöt av att plåga. Elisabet levde några år efter att hon greps men en morgon hittades hon död i sin säng, 54 år gammal. Hon begravdes först på en lokal kyrkogård, men många blev så upprörda över att ha “blodsgrevinnan” på sin heliga mark att man grävde upp kistan igen och transporterade den till hennes hem, slottet Ecsed där hon vuxit upp. Sanning eller myt – den blodiga berättelsen om Elisabet Báthory fortsätter att fascinera.