Stabbläggare

På brädgårdarna mot slutet av förra sekelskiftet staplades virket i fem meter höga högar, för att det skulle torka efter att ha drivits ned i forsar från skogarna. Det var det farligaste yrket vid sågverken. Arbetet innebar att man skulle balansera på smala spångar med upp till 100 kilo på axeln – och under vintern blev spångarna isiga och risken för skador överhängande. The upside var att man redan under 1920-talet hade rimliga 6,5 timmars arbetsdag samt var bäst betald vid hela sågverket, dock med livet som insats…

Sumprunkare

När sillbåtarna kom in i hamnarna med sin fångst under 1800-talet var det stor risk att fisken dog i båtarna. Vattnet som de låg i behövde syresättas och vips! Yrkeskåren “sumprunkare” föddes.

Genom att hänga stora stenblock från masterna skapades en gungande kraft i båten genom att man ”runkade” stenen fram och tillbaka, för att på så vis få ned syre i tunnorna. Att vara sumprunkare var ett tufft yrke, man behövde hålla stenen igång dygnet runt så att folk fick färsk fisk till marknaden. Männen som hade yrket var oftast resliga, men de hade lågt anseende eftersom de tillhörde sjåareklassen. Sumprunkare används ibland fortfarande som ett skällsord – även om vi tror att det användes mer under 50-talet, då yrket fortfarande fanns kvar på bredare front i folkminnet.

Roddarmadam

Var du änka – eller hade en skadad före detta soldat till man – var det inte alltid lätt att klara levebrödet. Som tur var fanns möjligheten att bli roddarmadam, ett yrke som började dyka upp redan på 1400-talet i Stockholm.

Roddarmadamerna var ofta egna företagare och drev en sorts sjötaxi i små roddbåtar mellan Stockholms öar och den omgivande skärgården. Genom att vara sina egna satt de på en unik maktposition över sina egna liv, i ett samhälle där kvinnors rättigheter inte direkt speglar hur det ser ut i dagens Sverige. Roddarmadamerna var kända för sitt grova språk och burdusa sätt – kanske för att de inte behövde pleasa någon?

På 1600-talet utgjorde de ett helt nytt kollektiv inom färjedrivarnas skrå. Det första tillståndet gavs till “Olof Öhrns hustru Christina”, vars make, en före detta soldat, var för sjuklig för att kunna försörja familjen*.

Bubblaren: Spit hound

Inte bara människor har utdöda yrken… I England fanns det under 1500-talet ett jobb för en särskild hundras, speciellt framavlad för just detta syfte. Spit hounden hade, som namnet antyder, som enda uppgift att snurra ett spett med en stor stek eller helt djur över en öppen eld. Hunden hade grova käkar för att klara arbetet och mycket lite päls för att klara värmen. Med dagens hunderliga skönhetsideal kan vi kanske gissa att den inte direkt vinner ”best in show”.

Psst…Du kanske vill läsa vidare om yrken genom tiderna? Då måste du läsa James Cook gjorde tatueringar populära bland Europas överklass!