Andrew Adamatzky är professor i “Unconventional Computing” vid University of the West of England, Bristol. På vilket sätt okonventionell datoranvändning relaterar till svampspråk kan man fundera på, men när ordet okonventionell finns i ens expertområde – ja, då finns det en hel del svängrum.  

Kommunikationen sker under jorden 

Det är hur som helst Adamatzky som har visat att svampar kommunicerar med varandra genom elektriska signaler. Dessa signaler är förvånansvärt lika mänskliga språk, åtminstone när det kommer till längden på signalerna. Huruvida signalerna innehåller någon mening eller inte är det för tidigt att säga, men vad man har kunnat fastställa är att signalerna inte är slumpmässiga. Det är mätbara “ord” som återkommer igen och igen. 

Studien utfördes genom att sätta fast små elektroder på svamparnas mycel. Mycelet är det trådliknande nätverk som binder ihop svampar inom ett visst område. Celltrådarna kallas hyfer och kan liknas med tunna rötter. Normalt finns mycelet under marken, men det kan ibland även sträcka sig genom ruttnade träd och liknande. 

Genom att mäta de elektriska signalerna i svamparnas mycel kunde Adamatzky se tecken på att information av något slag förmedlades mellan svamparna. Uppemot 50 signaler/ord kunde uppmätas, varav runt 20 användes frekvent. Vissa impulser varade i 21 timmar med kluster av signaler som kategoriserades efter “ordlängd” och tid. 

Klyvblad – tjatterkvarnen i svampriket 

Svampar är också lite mystiska på så sätt att de varken tillhör växter eller djur. De räknas som ett eget “rike” inom biologin och har unika egenskaper. Det är så klart skillnad på svampar och svampar, vilket denna studie också visar. Av de fyra arter som undersöktes i studien, var det svamparten Klyvblad som förbryllade forskarna mest. 

Klyvblad livnär sig på trä. När en svamp i nätverket kom i kontakt med trä ökade signalaktiviteten markant. Signalerna var också mycket komplexa och varierande. En teori är att svampen säger till sina svampkompisar via mycelet att ”nu är det happy food days”. Varför vill de sprida den informationen? – är en fråga du kanske då ställer dig. Det är ju inte så att svamparna kan röra sig mot sin “föda”, så vad är syftet? 

Men svampar behöver inte röra sig, eftersom de bryter ned och absorberar näringen. Kanske består den eventuella kommunikationen i att det är dags för svamparna att ställa in sig i absorberingsläge, eller så är det bara ett glädjetjut. Eller så har det ingen betydelse alls ur ett språkligt perspektiv – det hade varit lite antiklimax, men det är fortfarande möjligt och något som Adamatzky och andra forskare har påpekat. 

Vad säger svamparna? 

Vissa forskare har liknat svamparnas kommunikation med vargar som ylar. De har ljud för att varna andra vargar om hot, tipsa om att det finns ett byte i närheten eller att de söker en partner. Okej, söka-partner-delen är kanske inte jämförbar eftersom svampar förökar sig på andra sätt. Men det gör det förhoppningsvis lite tydligare kring hur kommunikationen eventuellt ser ut och vilket syfte den har. 

När det kommer till kritan så visar studien i princip att svampar använder elektriska signaler och att dessa inte är slumpmässiga. Något försök till ett svamplexikon har inte gjorts och vad signalerna betyder har forskarna inte kunnat fastställa. “Fungilingvistik” är med andra ord inte något som man kommer kunna doktorera i just nu, men vem vet vad som händer i framtiden. Kanske kan vi om några år se “svampviskare” i tv som ger oss framtidsvisioner och spirituella sanningar. Om inte annat är det väl en halvintressant filmidé!