“No, I am your father”, frukt och bär på rad – hög hatt, käpp eller mustasch. Fick du alla rätt? Om du istället svarade: “Luke, I am your father”, frukt och bär i ett ymnighetshorn samt monokel så är du långt ifrån ensam. Men, how come?

Flera minns samma fel

Begreppet kallas “Mandelaeffekten” och beskriver när flera personer, oberoende av varandra, delar samma felaktiga minne. Fenomenet namngavs 2009 när Fiona Broome insåg att hon, och många andra, mindes det som att Nelson Mandela dött i fängelse på 80-talet. Detta trots att Mandela fortfarande levde.

Andra Mandelaeffekter

Tvärtemot vad många tycker sig vara säkra på, exempelvis, så heter Warner Bros’ tecknade program “Looney Tunes” och inte “Looney Toons”. Och på hemmaplan stavas butikskedjan “Clas Ohlson” just så – inte “Claes Ohlson” som många tror.

En annan Mandelaeffekt kretsar kring 90-talsfilmen “Shazaam”, med Sinbad i rollen som ande. Många hävdar att de sett den som barn – men filmen existerar inte. Kanske tänker folk på filmen “Kazaam” där Shaquille O’Neal spelar ande, eller något av Sinbads tv-framträdanden där han var utklädd till ande.

Har någon snott din story?

Människor kan också råka “ta över” minnen från andra. Har du berättat en anekdot för någon och sedan hört denne berätta samma anekdot – plötsligt med sig själv i huvudrollen? Oförskämt kan tyckas, men det kan vara ett genuint falskt minne.

Kanske är det därför många har liknande minnen gällande Mandelaeffekterna; massor av människor hävdar inte bara att de minns ymnighetshornet i Fruit of the looms logga, utan också att det var tack vare den som de lärde sig dess engelska namn; “cornucopia”. Men, hur kan så många vara bergsäkra på att de sett en sak som inte finns?

Mystiska förklaringar

Våra minnen inte är så pålitliga som vi tror och kan lätt förvrängas enligt forskning. Hur Mandelaeffekten uppstått är fortfarande ett mysterium – och där mysterium finnes tenderar lika mystiska teorier uppstå. Let’s break ‘em down!

Parallella tidslinjer

Världen, enligt teorin, består inte av ett universum utan flera. Mellan dessa förekommer små skillnader, som exempelvis hur ett företags logga ser ut. A glitch in the Matrix!

Ibland ändras också tiden som människor lever i, utan att de själva märker det. De som minns Mandelas död på åttiotalet har kanske alltså inte fel – de kommer helt enkelt från ett universum där detta faktiskt hände.

Konspirationsteorier

En annan förklaringsmodell går ut på att någon eller något – oftast vetenskapsmän eller en amerikansk skuggregering – medvetet mixtrar med världshistorien för att driva sin en egen agenda. Men! Deras teknik är inte perfekt; spår av förändringarna dröjer sig kvar i form av kollektiva minnen som inte stämmer överens med (den nya) verkligheten.

Falska minnens vetenskap

Forskning visar att människor kan påverkas till att inte bara “minnas” händelser som aldrig skett, utan även krydda händelsen med egna detaljer. I ett sådant experiment leddes försökspersonerna till att minnas hur de som små träffade figuren Snurre Sprätt på Disneyworld. Något som aldrig kan ha hänt eftersom Snurre Sprätt inte är en Disneykaraktär, utan finns i Warner Bros’ show Looney… ja, vad hette den nu igen?

Minnen kan alltså inte bara förvrängas – nya “minnen” kan också uppstå utan grund. Ju fler som pratar om det, desto starkare blir minnet.

Så sprids fenomenet

Många tror att Snövits styvmor säger “Mirror, mirror, on the wall” i Disneys klassiker istället för korrekta “Magic mirror on the wall”. Varför? Den första varianten används i andra versioner av sagan och, framförallt, i alla popkulturella referenser. Hur ofta kollar du på Snövit, jämfört med hur ofta du ser eller hör referenser till citatet?

Kulturella förväntningar kan också ligga bakom fenomenet: Monopolgubben har ingen monokel, men den typen av karaktär brukar ha det vilket gör att det ligger det nära till hands att anta.

Vissa vill ha en nervkittlande teori om att parallella universum ligger bakom fenomenet snarare än att det “bara” skulle röra sig om falska minnen. Men är inte det mest fascinerade – och läskiga – vilka spratt våra egna hjärnor kan spela oss?