
Var Sverige neutralt under andra världskriget?
Spioneri, regelbrott – och hemliga arbetsläger på svensk mark. Länge har Sverige stoltserat med sin neutralitet under andra världskriget. Att det milt uttryckt var “lite sisådär” med det har vi vetat länge. Men nya uppgifter avslöjar att det faktiskt var värre än många trott…
Besvärande regelbrott
Det går att belägga svart på vitt att Sverige bröt mot de regler kring neutralitet i krigstid som slogs fast i Haagkonventionen 1907. Artikel 1 säger att ett neutralt land är okränkbart. Artikel 2 anger att det är förbjudet för en krigande part att transportera trupper, ammunition eller proviant genom ett neutralt lands område. Artikel 3 slår fast att den krigande parten inte heller får anlägga eller använda radio- eller telegrafstationer på neutral mark. På vilket sätt bröt vi mot detta? Det är tyvärr inte svårt att svara på.
Tyska tåg genom Sverige
När andra världskriget bröt ut 1939 åberopade Sverige neutralitet. Men, mellan 1940 och 1943 tillät den svenska regeringen att över 2 miljoner tyska soldater fick färdas genom landet, med vapen och ammunition, till Norge. Dessutom fick tyska soldater på permission åka genom Sverige till och från Tyskland. Upplägget utökades snart till att även omfatta krigsmateriel och vapen. I praktiken innebar det brott mot neutraliteten – Sverige ställde sig på Tysklands sida mot de allierade.
Tyskland använder svenska telegraflinjer
Sverige lät också Tyskland använda svenska telegraflinjer för kommunikation mellan Oslo och Berlin. Svenska signalspanare avlyssnade den tyska trafiken via de svenska ledningarna. Matematikern Arne Beurling knäckte krypteringskoden, vilket gav Sverige tillgång till hemlig information om de tyska truppernas uppdrag och förflyttningar. Information som var användbar för Sverige, eftersom tyskarna inte visste att de “neutrala” svenskarna spionerade.
Vad kan ha orsakat vårt agerande?
Rädslan över att befinna sig mitt i ett världskrig, med lärdomar från första världskriget färskt i minnet, var troligtvis större 1940 än vi kan förstå idag, drygt 83 år senare. Paniken som den svenska regeringen lär ha drabbats av när Tyskland attackerade Danmark och Norge kanske kan förklara en del beslut som fattades under de tre år som Sverige pressades hårt, med tyska krav på att använda svensk järnväg och telegraflinjer. Regeringen ville sannolikt till varje pris undvika att provocera fram ett angrepp eller en ockupation.
Neutraliteten under första världskriget hade också lärt Sverige att det var tufft att inte handla med krigande länder – det hade nämligen lett till en stor varubrist med växande missnöje bland en svältande befolkning. När andra världskriget utbröt var regeringens prioriteringar glasklara. Sverige skulle med alla medel hållas utanför kriget – och samtidigt undvika brist på mat och andra varor genom att tillåta handel. Men för att export och import skulle fungera som vanligt behövde Sverige handla med båda stridande parter, alltså både Tyskland och Storbritannien. De allierade accepterade att Sverige fortsatte exportera kullager och järnmalm, vilket innebar att tyskarna kunde fortsätta tillverka krigsmateriel. Sverige var samtidigt beroende av bränsle som importerades från Tyskland. Detta beroendeförhållande gjorde den svenska regeringen något bakbunden.
Hemligstämplade arbetsläger i Sverige
Men – något som är svårare att förstå är hur långt Sverige gick för att tillmötesgå Tyskland. På senare tid har det bland annat kommit fram att antinazister och kommunister sattes i hemligstämplade arbetsläger på svensk mark. Sverige tassade på tå på ett minfält som kunde explodera när som helst. Svenskarna slapp ockupation och krig – men får leva med skammen över hur neutraliteten offrades när kappan vändes efter den tyska vinden.