
Wes Andersons magiska miljöer
Få filmskapare kan kännas igen enbart på miljöerna de levandegör med sina filmer, men regissören Wes Anderson är definitivt en av dem. Med ett eget sinne för färgsättning, koreografi och bildspråk skapar han tillsammans med art directors och set-designers de magiska filmvärldar som gör att folk fattar direkt vad du menar om du talar om när du kliver in i ett rum och säger "det här är så Wes Anderson".
Vad kännetecknar en Wes Anderson-miljö?
När Wes Andersons filmer kommer på tal återkommer sådant som symmetri, färgval, stiliserat och vågat. Hans miljöer har också flera gånger jämförts med bilderböcker och dockhus. Med andra ord är Wes Anderson inte den som vill avbilda verkligheten som den ser ut – utan skapar sin egen verklighet. Både för estetikens skull och för effekten att visa hur verkligheten känns. Wes Andersons filmer transporterar tittaren till en annan värld som är färgstark, bildskön och in your face, och de symmetriska arrangemangen gör att många scener hade kunnat pausas, printas och hängas upp på väggen som konst.

Wes Anderson har inspirerats av filmskapare som Hitchcock, Polanski och Spielberg. I Grand Budapest Hotel finns till och med ett direkt homage till Hitchcocks Torn Curtain då en karaktär går nerför en hotelltrappa medan flera kvinnor skrubbar golvet runtomkring. Han kan också jämföras med Quentin Tarantino, som liksom Wes skapat sig en stiliserad signaturstil i sina filmer.
En släng nostalgi
Många Wes Anderson-filmer inger en känsla av nostalgi. Det syns i färgvalen: både de murriga gula, röda och bruna toner Wes är förtjust i vilka påminner om 70-talet mixat med klara färger som hämtade från 60- och 80-talen och tillika får man känslan av den nostalgiska filmmusiken.
Case studies
Hur ter sig Wes Andersons stil i praktiken? Vi tittar på ett par exempel:








The Darjeeling Limited
The Darjeeling Limited handlar om tre bröder som ger sig ut på en spirituell tågresa genom Indien efter att inte ha setts sedan deras pappa dog ett år tidigare. Här finns Andersonska drag som symmetriska arrangemang och genomgående färgpaletter i klara blå och gula färger, den här gången mot en indisk bakgrund. Wes och hans team jobbade tillsammans med lokalbefolkning, både med och utan filmindustrivana, för att sätta upp sin bas under arbetet med filmen. Filmens titel kommer från namnet på det tåg bröderna åker med, och tågscenerna filmades faktiskt på ett riktigt, rullande tåg för största möjliga autencitet.
The French Dispatch
The French Dispatch från 2021 är en så kallad antologifilm som består av tre berättelser. Filmen utspelar sig i Frankrike, och Wes och hans team letade på Google Maps efter platser att filma på. De var ute efter att skapa en fiktiv stad som “kändes” som Paris, eller snarare som ett minne av Paris, och scendekoratören Rena DeAngelo gick på pryljakt på Frankrikes loppmarknader. Till och med själva filmandet var vintage, då golfbilar transporterade kamerorna och filmtekniken förflyttades med hjälp av rep istället för att använda modern teknik.
De tre olika historierna gav Wes Anderson fullt utrymme att leka med färgpaletter: svartvitt blandas med färgklickar och det finns till och med tecknade sekvenser.
The French Dispatch
Grand Budapest Hotel
Grand Budapest Hotel utspelar sig, som namnet antyder, på ett hotell och spelades in på ett omgjort varuhus. Varuhusets ägare fick göra en cameo i filmen. För klipp där det rosa hotellet filmades på långt håll användes en miniatyr på 2,7 meter.
Grand Budapest Hotel är kanske Wes Andersons färgstarkaste film hittills. Klara och mättade färger ger ett kitschigt, nästan surrealistiskt intryck. I en recension av SVT från 2014 kallades filmen för en “visuellt stinn” och “perfektionistisk tittskåpsvärld”. Wes leker även med olika färgpaletter för de olika tidsåldrarna som skildras i filmen, till exempel ger den rosatonade färgskalan i scenerna som utspelar sig på trettiotalet en känsla av en idealiserad dåtid.
Filmningen är klassiskt Wes Andersons med arrangerad och detaljerad scenografi, vida svepningar med kameran och dynamiska klipp filmade från väldigt låga respektive höga perspektiv. Förutom den typiska symmetrin syns karaktärerna ofta inramade på skärmen av exempelvis fönsterramar, öppningar i dörrar och så vidare.
Fantastic Mr. Fox och Isle of Dogs
Wes Anderson har även provat på animerade filmer, med Fantastic Mr. Fox från 2009 och Isle of Dogs (säg namnet högt…) från 2018. Den förra är baserad på en barnbok av Roald Dahl, medan den senare är en originalhistoria gjord för vuxna, som Wes Anderson inspirerades till när han körde förbi en vägskylt som pekade mot just “Isle of Dogs”. Filmerna är främst gjorda i stop motion, det vill säga med fysiska modeller som kan flyttas omkring. Wes Anderson-världar i miniatyr, med andra ord och vi kan bara instämma – I LOVE DOGS.