Först och främst: för att kunna konstatera en graviditet måste kan kunna spåra ett särskilt hormon i urinet, som produceras om ett ägg blivit befruktat och fäst sig i livmodern. Hormonet kallas humant koriongonadotropin (hCG). Idag kan det upptäckas snabbt med hjälp av graviditetstest men förr var det en annan femma…

Nära – redan för 3000 år sedan

Som vanligt var de gamla egyptierna först! De var extremt intresserade av medicin och tack vare mumifieringsprocesserna visste de mycket om anatomi. I en över 3 000 år gammal skrift beskrivs ett antikt graviditetstest, där kvinnan kissat på sädesslag flera dagar i rad. Man väntade sedan på att se huruvida kornen sköt skott eller inte. Var kvinnan gravid gjorde de det slog man fast – och vilken typ av sädesslag som började ta fart skvallrade även om vilket kön barnet skulle få.

Hokus pokus, tänker du? De gamla egyptierna var faktiskt inte helt ute och cyklade. Forskning har visat att hcG-hormonet kan påverka sädesslags tillväxt – samt att den gamla metoden fungerade med en säkerhet på mellan 70 och 85 procent. Åtminstone när det kom till fastställandet av graviditet, könet på barnet: not so much…

Plussa genom…rost?

Under medeltiden blev testen allt konstigare. Det fanns exempelvis ”piss-profeter”, som alla hade egna metoder som de hävdade var tillförlitliga. Kvinnan kunde exempelvis ombes kissa på spikar. Blev de rostiga ansåg man det bevisat att kvinnan var knocked up. En annan metod var att kissa på en nyckel i en kopp för att se om den lämnade ett avtryck – eller blanda ut urinen med alkohol. Trots att metoderna saknade grund är det ändå fascinerande att man redan då förstod att kiss var grejen!

Avslöjande blick

Efter medeltiden fortsatte försöken att hitta tillförlitliga bevis på graviditeter. En fransk 1600-talsläkare kom fram till att man kunde se på en kvinnas ögon om hon var gravid – eftersom pupillerna blev mindre och ögonlocken tyngre. På 1800-talet kom en annan läkare fram till att insidan av blygdläpparna ofta får en lite blåaktig nyans ungefär sex till åtta veckor in i havandeskapet. Det stämmer faktiskt, och beror på att blodet ökar precis där.

Från möss till kaniner

Inte förrän på 1900-talet kom tillförlitliga, om än makabra, test. Två tyska vetenskapsmän utvecklade en metod där man injicerade urin i möss som ännu inte utvecklat sina äggstockar helt. Om urinen hade den rätta hormonen blev mössens äggstockar produktiva, men det krävdes flera möss per person och resultaten tog flera veckor.

En amerikansk forskare bytte ut mössen mot kaniner, vilket visade sig både snabbare och mer effektivt, och metoden kom till Sverige. Eftersom alla graviditeter inte var önskade – och allt som hade med sex att göra fortfarande var tabu – kunde kvinnor skicka sina urinprov till RFSU:s laboratorium och få svar på posten. Antalet kaniner som fick sätta livet till vill vi inte tänka på…

Från fjättrad till fri

De testmetoder som används idag kom så sent som på 70-talet och går ut på att få

antikroppar till hcG-hormonet att reagera – istället för att man försöker identifiera hormonet i sig. På 80-talet kunde man börja köpa tillförlitliga test att utföra i hemmets lugna vrå och i dag kan du få ett säkert svar bara tre veckor efter samlag. Det innebär en enorm frihet: kvinnan bestämmer själv när och hur man vill testa sig och behöver varken söka upp kvacksalvare eller stå till svars inför någon moralpredikande doktor. Pissenkelt, med andra ord!