Livsfarliga lockar

Mycket har hänt inom hårvård, inte minst när det kommer till lockarna. Med moderna locktänger kan du få allt från Hollywoodvågor till småkrull, men förr var det en något mer komplicerad procedur. I slutet av 1800-talet hettades små järnstänger upp i den öppna spisen – sedan lindades håret runt dem, vilket av förklarliga skäl kunde leda till olyckor. Om temperaturen missbedömdes kunde fåfängan leda till avbränt hår och regelrätta brännskador. Det kokta fläsket blev alltså lätt stekt. På 1920-talet hade utvecklingen av dessa skönhetsprodukter gått lite framåt – på frisörsalongerna blev det populärt med stora maskiner där håret sattes upp, slinga för slinga, i eldrivna värmetänger kopplade till elsladdar. Du satt, med andra ord, helt fast i något som närmast liknade mjölkningsmaskiner för kor. Thank god for innovationen i dagens Remingtons, Dysons och GHD:s!

Sexig solbränna

En brunbränd kroppshydda är ur ett historiskt perspektiv ett relativt nytt fenomen. Blek hy har länge varit ett rådande skönhetsideal och att vara solbränd har snarare varit ett tecken på låg status och utomhusarbete. Med andra ord, inte så sexigt att get so hot. Att ha ljusare hy ansågs betyda att man var välbärgad och kunde hålla sig i den svala skuggan – till skillnad från pigor och drängar som var tvungna att arbeta i solen.

På 1920-talet gjorde dock Coco Chanel solbrännan till nytt skönhetsideal. Hon hade efter en semester vid Medelhavet vistas i solen för länge och med det skaffat sig en rejäl solbränna. Trenden spred sig som en löpeld och tusentals “solnings-salonger” öppnades i Europa och USA. Folk pressade i sann ”Beach 1920”-anda under starka lampor. För extra realistisk upplevelse kunde bäddarna stå i riktig sand och omges med palmer.

Sedan 70-talet är det solarium som gäller även om de flesta av oss nu tack och lov är mer upplysta om cancerbäddarnas negativa effekter. Flera har bytt solarierna mot olika brun utan sol-produkter. Redan för hundra år sedan sprayade man på sig brunkrämer och self tanning-produkter, men på den tiden blev resultatet mer orange än brunt. Även om det fortfarande finns personer som kör den klassiska morotslooken är produkterna betydligt bättre idag.

Smink som förskönar – och förgiftar

Idag omsätter skönhetsindustrin cirka 20 miljarder kronor bara i Sverige. Föga förvånande då bland det mest åtråvärda inom skönhet är en jämn, vacker hy. Sedan antiken har både kvinnor och män använt krämer och smink för att försköna sitt utseende eller markera sin position i samhället. Ordet kosmetika kommer från det grekiska ordet ”kosmeo” vilket betyder ordna eller smycka.

Även om vi än idag vill uppnå samma sak så har innehållet i våra älskade produkter förändrats radikalt. Tack och lov för det! Mellan 1500-talet och 1800-talet var det inte ovanligt att smink innehöll giftiga ämnen som bly och arsenik. Detta då kvinnorna ville leva upp till skönhetsideal som gick ut på att vara blek – och till och med se lite härligt febersjuk ut. Ingredienserna kunde leda till ruttnande tänder, skallighet och död, alltså motsatsen till den välmående look som eftersträvas idag. Vi har dock en svensk kvinna, Eva de la Gardie, att tacka för en mindre dödlig föregångare till det vi idag kallar puder. Madame de la Gardie kom på ett sätt att göra puder av potatisstärkelse och var den första kvinnan som valdes in Vetenskapsakademien (girl power!). Som tur är satsar skönhetsindustrin idag mindre på dödliga ämnen och mer på naturliga – som kan användas utan risk för att vakna upp som Skalle-Per.

Raka näsor

Att fixa näsan är idag ett av de vanligaste skönhetsingreppen. Det finns både kirurgiska och icke-kirurgiska metoder att ta till. Fillersinjektioner blir till exempel mer och mer vanligt för att skapa det åtråvärda raka näsbenet. Förr var det dock inte ett alternativ. Istället uppfanns allehanda ansiktsställningar, som mer påminde om medeltida tortyrredskap än skönhetsbehandlingar. En metallbit av önskvärd form sattes över näsan och hölls på plats med hjälp av remmar runt huvudet och så fick man gå omkring. Ouch!
Men fungerade det?

Det finns ingen klinisk forskning som stödjer att det skulle fungera men vissa som testat säger att dom sett skillnad. Dom utlåtande från läkare som vi hittat menar på att det är totalt kvacksalveri då näsan är byggd av brosk som inte svarar på ”omformning” och till och med kan leda till hämmad utveckling av näsan om man använder dom innan näsan växt klart. Dessutom finns risk för permanent blånad, ärr och infektioner. Vi skulle alltså inte testa- även om näsställningen har fått en revival och det finns modeller på marknaden idag.

Radioaktiv radians

Glow och lyster är ord som ofta används i skönhetssammanhang. När radioaktiviteten upptäcktes på sluten av 1800-talet var man ännu inte medveten om riskerna. Mängder av  tvålar och krämer utlovade strålande hud tack vare deras radioaktiva innehåll. Det slipper vi idag, och kan i stället uppnå skimmer och glans utan att lysa som spöket Casper i mörker.

En annan oerhört fascinerade story på temat radioaktivitet hittar du HÄR